EM är inte Växjös ansvar
Långt innan den första avsparken på Myresjöhusarena i Växjö begär fotbollsklubben Öster ytterligare 14 miljoner kronor i lån till arenabygget. Och Växjö Lakers vill låna ytterligare 10 miljoner kronor inför nästa nedsläpp.
Något har hänt i politiken. När den forna rödgröna ledningen i Växjö 1999 beviljade Öster ett lån på några ynka miljoner kronor inträffade seklets sista stora politiska debatt i staden. Moderaterna sa resolut nej till att kommunen skulle vara bank. Bodelningen mellan skattepengar och elitidrott var tydlig i debatten. Nu är det andra tider. Stödet till elitidrotten går i allt högre utsträckning till arenor och fastighetsbolag på ytan tydligt separerade från den idrottsliga verksamheten. Men den faktiska kommunala investeringen i arenorna är förutsättningen för att Lakers och Öster mer helhjärtat kan satsa på den sportsliga delen av verksamheten. När klubbarna inte behöver jaga mer än en mindre del av arenafinansieringen kan de prioritera dyrare spelare. Samtidigt är klubbarna aktörer som har kontakt på en och samma gång med kommun, näringsliv (sponsorer) och civil samhälle (frivilligdelen). Idealitet varvas med framgångsrikt kronobergskt entreprenörskap. Offentligt stöd inkommer parallellt med att Växjö Lakers mejslat fram kreativa skattelösningar - förläggning av spelare i Danmark - för att pressa ned skatten.
Varken arenan för ishockeyn eller fotbollen sticker ut kostnadsmässigt i jämförelse med några andra betydligt dyrare prestigesatsningar i Sverige. Mönstret med att kostnader tillkommer efter hand känns dock igen. När bristfälliga underlag kompletteras stiger föga oväntat kostnaderna och låneramen utvidgas.
För Östers del handlar utgiftsökningen om att "nya Värendsvallen" ska anpassas för dam EM i fotboll. Kommunen har annars i tämligen bred politisk enighet varit noga med att påpeka att arenastaden handlar såväl om elit- som breddidrotten.
Men som Sveriges kommuner och landsting slagit fast i ett vägledande dokument är det inte en kommunal angelägenhet att finansiera kostnader som uppkommer efter beslut av idrottsförbund om standardhöjningar. I samma dokument konstateras det orimliga i att kommuner tar ekonomiska risker för stora internationella arrangemang. I denna fråga tycks Växjö kommun ha valt dialogen med Öster istället för att lyssna på det egna branschförbundet. Även här tycks ju kostnaderna för arrangemanget nu vara betydligt högre än när arrangörskapet först diskuterades.
Motiveringen att satsningarna prioriterar breddidrotten får sig också en törn i kanten med tanke på att man väljer att lägga en naturgräsmatta på den nya stadium. En naturgräsplan omvandlas till en leråker när den utnyttjas mer än 150 timmar per säsong. Konstgräsplanen kan nötas 2000 timmar om året av pojk-, flick- och A-lag. Ur ett jämställdhetsperspektiv är det därför mer värdefullt att öka träningskapaciteten med konstgräs än att anlägga en naturgräsmatta anpassad för en internationell turnering. Det är också att bättre både kombinera bredd och elit och förena skattebetalarnas intressen med idrottens.
