En dag i vitryskt fängelse

Polis och domstolar hänvisar till varandra när anhöriga i desperation ringer runt och frågar. I den nyutgivna antologin Diaries of Dissidents ges dock med samvetsfångars egna ord en inblick i de ökända vitryska cellerna.

Det är Moderaternas demokratibiståndsinstitut, Jarl Hjalmarson-stitelsen, som på plats i Vitryssland kom över dagböcker från de oppositionellas tid i fängelse. Texterna översattes och gavs ut i december strax före årets val. Dagböckerna är inte anonyma, utan de tidigare fångarna skriver under berättelserna med sina namn. Och flera av dem skriver om hur fängelsetiden stärkt dem i övertygelsen av behovet av förändring och frihet. Det går inte att med trånga, illaluktande och kalla celler kväva människors längtan efter demokrati och frihet. Hoppet om demokrati kallnar inte.

Samvetsfångarna berättar alla om hur de arresterats på svaga grunder och dömts till fängelse efter närmast skrattretande rättegångar. Fängelsetiden präglas av tristess och rädsla, men också i flera celler av gemenskap, diskussioner och läsning. "Vår cell kallades biblioteket av vakterna", berättar en fånge. "Läs boken och ge den till din granne", löd en uppmaning under kommuniståren Baltikum, påminner tidigare statschefen i Litauen Vytautas Landsbergis om i bokens förord. En uppmaning som ter sig naturlig efter att ha tagit del av skildringarna från den europeiska sista diktaturens celler. Som nu fylls med samvetsfångar. Och när demokratibistånd till Vitryssland kritiseras kan man tänka på att utan just demokratibistånd hade denna bok inte blivit tryckt.