En dom mot hederskulturen

I TORSDAGS samlades ett antal ungdomar på Sergels torg i Stockholm för att hedra minnet av hedersvåldets offer i Sverige. "Glöm inte Pela och Fadime", löd budskapet. Efter mordet i Högsby finns det också anledning att också påminna om det 20-åriga offret för hedersvåldet i Småland.Göta Hovrätts dom i går sätter juridisk punkt för en mycket tråkig historia där allt tycks ha gått fel. Inte minst har kritik riktats mot socialtjänsten i Högsby från länsstyrelsen i Kalmar för att den inte insåg allvaret i situationen. Migrationsverket som först nekade modern till den torterade och mördade 20-åringen inresetillstånd för att närvara vid sonens begravning tvingades efter mycket hård kritik ändra beslutet.

DEBATTEN KRING hedersvåldet har stundom varit rörig och komplex. Där finns till exempel regeringens integrationsexpert Massoud Kamali som förnekar förekomsten av ett specifikt hedersvåld och påstår att det är en rasistisk neo-kolonial konstruktion. Det är lätt att tänka sig med vilken bestörtning unga kvinnor som tvingas fly från familj och hem reagerar på expertens ord.

I debatten finns också - som bloggen Tidskift Civitas uppmärksammat - en skara aktivister från Irans arbetarkommunistiska parti, engagerade i organisationer med namn Glöm aldrig Pela, Kommittén för försvaret av iranska kvinnors rättigheter och Riksförbundet Barnen Först. Den berättigade kampen mot hedersvåld och islamism förenas emellertid med krav på inskränkningar av religionsfriheten som hör ett marxist-leninistiskt samhälle till.

Båda ytterlighetsinriktningarna polariserar och riskerar att underblåsa motsättningar. Kamali och hans åsiktsfränder relativiserar och reducerar ett återkommande våld som kan drabba enligt länsstyrelsen uppemot 2000 unga kvinnor. Rikskriminalpolisen talar om mångdubbelt fler. Kommunisterna å sin sida har fört över kampen mot den totalitära regimen i Iran på svensk mark. Men den konstitutionella monarkin i Sverige har faktiskt föga gemensamt med teokratin Iran.

SKILLNADEN MELLAN hedersvåld och det våld mot kvinnor som också är ett mycket stort problem i Sverige är att förövaren får stöd från familjen vars "heder" anses vara i fara. Sonen slår och pappa applåderar. Eller tvärtom: Fadern slår på sönernas uppmaning och modern stöder eller deltar i övergreppen. Detta specifika våld kan inte föras in under kategorin globalt kvinnoförtryck.

I hedersvåld är vanligen fler inblandade än just den som utövar våldet - och frågan är om domstolspraxis är påverkad av detta. Ett vanligt mönster är att icke-straffmyndiga eller mycket unga får uppdraget att slå och straffa av föräldrar eller äldre syskon - för att helt undgå straff, eller för att få kortare tid på ungdomshemmet.

Även om polisen regionalt är bättre utbildad i dag än tidigare och länsstyrelserna har special kompetens är det mot bakgrund av våldets särprägel anmärkningsvärt att rikskriminalpolisens experttjänst på området drogs in för ett år sedan. Vad en naiv inställning får för konsekvenser mot våldet vet vi redan.

Martin Tunström