En förfärlig osynlig skatt
Dess vd Christian Ekström och chefekonom Erik Bengtzboe påtalar i en debattartikel att skatteuttaget i Sverige är större än vad som är allmänt känt. Detta på grund av förekomsten av dolda skatter. Sådana som bokstavligen inte syns för den beskattade.
Den allmänna löneavgiften är en sådan skatt. Den syns vare sig i lönebeskedet eller i deklarationen utan gömmer sig som en del av arbetsgivaravgiften. Skattebetalarna menar helt riktigt att det är ett principiellt problem att det inte är transparent i systemen.
Tre förslag förs fram: att tydliggöra skatten i lönebesked och deklaration och att separera skatter från avgifter till socialförsäkringssystemet, och dessutom benämna löneavgiften ”statlig löneskatt” så att det blir tydligt att det är just en skatt.
Precis så. Folk har rätt att få veta vad de betalar till och hur mycket.
Det här med att låta skatter och avgifter synas på lönebeskedet är ett krav som har upprepats i borgerlig debatt i decennier. Det hör till svensk politiks mysterier hur borgerliga regeringar lyckats titta åt andra hållet under alla år de har haft makten. Det är inte direkt så att förslagen underminerar statsbudgeten eller kräver blocköverskridande utredningar.
”Det hör till svensk politiks mysterier hur borgerliga regeringar lyckats titta åt andra hållet under alla år de har haft makten.”
Men i detta bör också sägas något som alldeles för sällan påtalas: Att det finns en speciell dold skatt som är allestädes närvarande i alla länder. En som slår obönhörligt och som ingen medborgare fullt kan försvara sig emot. En som aldrig kan tas bort helt, endast hjälpligt hållas på avstånd givet det lyckliga fallet att regeringen i fråga för en sund ekonomisk politik. Den skatten heter inflation.
Som skatt betraktad är inflation ett diaboliskt illusionsnummer. Alla pengar finns där; på lönekuvertet, på banken, i plånboken. Men de är ändå beskattade för de har förlorat i värde. En osynlig, krypande förskjutning i en fundamental värdebalans har skett på det att den enskilde har blivit fattigare än förut. En process som sker i så många led att det är omöjligt att ställa en regering till svars i termer av beskattning. Debatten förs sällan så; inflation är något som bara ”är”.
Inflationen passerade tio procent i december, fick vi just veta. Den skattebördan smärtar.
Hur som helst, med arbetsgivaravgifterna kan jämförelsen göras med alliansregeringens hantering av arbetslöshetsstatistiken. Något av det första man företog var ju en reformering av sättet att redovisa arbetslöshet så att siffrorna blev mer rättvisande för verkligheten. Det var inget krångel med det. Det behöver det inte vara för att realisera Skattebetalarnas förslag heller.
