En samlande kraft?

I vår tid som på pappret präglas av stor individualism är det ändå väldigt många som bryr sig om vad kyrkans företrädare säger. Kanske till och med fler än präster och biskopar själva räknar med.

När Svenska Kyrkans ärkebiskop Martin Modéus i veckan ställde upp i SVT:s program 30 Minuter sades flera intressanta saker.

Programmet 30 Minuter kommer med vissa förväntningar från tittarna. Journalisten Anders Holmberg har fått ett rykte om sig att förmå gästerna att säga mer än de tänkt.

SVT har säkert detaljerad data som beskriver programmets tittare. Sannolikt är de mer politiskt intresserade än genomsnittet och det skulle inte förvåna om Sverigedemokrater är överrepresenterade jämfört med deras mediekonsumtion i övrigt.

Att se någon komma vidare, bortom tränade politikers svar, tilltalar även (eller kanske särskilt) personer som muttrar om ”gammelmedia” och vill stänga Public Service-bolagen.

Därför var det intressant att se och höra Anders Holmberg spela upp ett kort klipp där Åkesson, i sin vanliga hårda ton, meddelade att han inte läst ärkebiskop Modéus debattartikel men ändå vågade peka ut honom som medskyldig till dagens kriminalitet då han ”säkert hejat på [invandringspolitiken] i alla tider”.

Kontrasten till den lugna ärkebiskopen blev stor. Efter ett par ordväxlingar ställdes han inför Holmbergs spetsiga fråga –Kan man vara för ett stopp för invandring och ändå vara en god kristen?

”Det tycker jag absolut, för man kan utifrån olika perspektiv komma fram till olika slutsatser.” Svarade ärkebiskopen.

Det är ett enastående uttalande, kanske ännu viktigare än ärkebiskopens senare intervjusvar där han öppet bekände sig som troende (vilket i och för sig också överträffade förväntningarna). Och man får leta en stund i rullorna för att hitta en företrädare på posten som hade sagt något liknande.

Många Sverigedemokrater ogillar kyrkan. Ofta handlar det inte om lärofrågor utan om att en plats som var trygg för dem inte längre uppfattas som neutral mark, utan part i den politiska debatt som så ofta landar i att SD:are är onda. Även en del borgerliga har lämnat kyrkan i besvikelse över upplevd politisering.

Den lutherska tvåregementsläran är utskälld, särskilt efter andra världskriget då kyrkan anklagades för passivitet. Årtiondena efter kriget utvecklades nya idéer om kyrkans roll, befrielseteologin öppnade för stort politiskt engagemang men öppnade också för politikens logik inom kyrkan.

Går det att tänka sig icke-politiska sfärer i dagens samhälle? En plats ovanför de politiska skyttegravarna, där de stridande som fallit eller sårats i bitterhet och misstro får klä av sig partifärgade rustningar och mötas som människor. Skulle Svenska Kyrkan kunna vara en sån plats?

Ärkebiskopens besked om att goda kristna kan vara för stoppad invandring är inte oväntat för den som är insatt i luthersk teologi. Men den gruppen är idag försvinnande liten. Därför kan hans tydlighet göra stor skillnad för personer som idag inte vågar sig till kyrkan, och minska polariseringen i samhället.