En tillväxtvänligare skogspolitik

Den positiva utvecklingen är till stor del en konsekvens av att det "naturnära" skogsbruket övergick till avverkningar på större ytor, det vill säga kalhyggen, där möjligheterna till föryngring av skogen förbättrades avsevärt. Den äldre metoden, så kallad blädning, innebär att man väljer ut enskilda träd och låter övriga stå kvar. Det visade sig ge dåliga förutsättningar för återväxt. Gallringsytorna blev för små, för lite ljus släpptes in och kvistar och bark förmultnade inte. Skogen blev allt glesare och fattigare på användbara träd.

En lustifikation är att det svenska skogsbruket lärde sig att kalhugga av tyskarna, som nu vill lära oss att hugga naturnära igen. Det behöver väl knappt nämnas att Miljöpartiet tidigt nappade på idén om det hyggesfria skogsbruket, trots att ny forskning visar att skogsbruket för med sig mycket nytta för den biologiska mångfalden. Gamla lavar överlever på hyggen, och med föryngring kommer det in nya arter.

När S-ledaren Stefan Löfven nu närmar sig skogspolitiken är det ur ett välkommet industriellt perspektiv. Att hans eget parti i Miljömålsberedningen föreslagit att ytterligare utöka skyddet av svensk mark tycks bortglömt. I stället talar S-ledaren om ett ökat uttag. Det rimmar förstås också illa med den tänkta samarbetspartnern Miljöpartiets krav på totalstopp för brytning av grenar, toppar och stubbar.

I dag uppgår exportvärdet inom skogsindustrin till 130 miljarder kronor per år. Men precis som inom andra delar av industrin sker effektiviseringar, vilket lett till att runt tusen jobb försvunnit under de senaste åren. Löfven tror i stället att man kan få in upp till 25 000 fler tjänster i en bransch som i dag sysselsätter 76 000 personer. Finansieringsfrågan är minst sagt oklar och Löfven talar om att ta pengar ur "fonder".

Om ambitionen är god finns ändå något motsägelsefullt i S-politiken. Om målet är ökad användning av biobränsle framstår kravet på kilometerskatt för lastbilar som kontraproduktivt. Då biobränsle från skogen i form av kvistar och rötter är lågt prissatta är risken att det blir olönsamt att transportera dem. Något som i slutänden drabbar kraftvärmeverkens konsumenter, som får betala ett dyrare pris för värmen. Det gör det också mindre attraktivt att ansluta sig till den miljövänliga fjärrvärmen.

Det är med skogspolitiken som med övrig politik. Där Socialdemokraterna vill ta in pengar i form av skatter och avgifter för att sedan styra med bidrag väljer de borgerliga i stället att förändra förutsättningarna för marknaden genom regelförenklingar och lägre skatter. Senast genom förslaget att skattebefria biodiesel från skogsråvara.

Men en förändring kan ändå noteras med Löfven som S-ledare. De långt drivna tillväxtfientliga kraven från miljörörelsen borstas nu bort som barr på rocken efter skogspromenaden.