En vämjelig Schyman i radio

Många är upprörda över förre Fi- och vänsterpartiledaren Gudrun Schymans svada kring Ukrainakriget i Sveriges Radio häromdagen. Med rätta förstås. Det är ett rent hån mot Ukrainas lidande befolkning att påstå att det handlar om en konflikt mellan två parter där man omedelbart bör sätta sig med Ryssland och förhandla fram en fredslösning.

Ledare • Publicerad 12 januari 2023

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

En lösning där man får ge och ta. Vilket ju innebär att den svagare försvararen Ukraina således skall vara beredd att ge den starkare angriparen Ryssland något.

För fred är alltid det viktigaste av allt. Även till priset av att människor lämnas åt vargarna och rovdjursstater belönas. Även om Schyman inte skulle uttrycka det på det viset. Hon säger sig inte veta vad för eftergifter Ukraina skulle behöva göra, bara att det behövs.

Annons

En välkänd moralisk pose. Slagord som humanitär lagerkrans. Nog är det vämjeligt.

Men det är inget ovanligt. Svensk fredsrörelse har varit konsekvent med det här perspektivet. Aggressivitet har setts som något som alltid kan resoneras ned. Förekomsten av naken erövringslusta har man bara tänkt bort. Trots att Nazitysklands framfart gett världen ett övertydligt svar på frågan om det finns fall där våld bara kan bekämpas med våld, har mantrat om ”diplomatiska medel” tillerkänts övernaturliga förmågor.

Men det är fram tills nu. För andra än den doktrinära vänstern – och det är för all del en inflytelserik grupp i Sverige – är det fråga om en verklighetsfrämmande modell att applicera på Ukraina. Det behövs inre mycket mer än sunt förnuft och lite fantasi kring vad som skulle bli scenariot om Ryssland anföll Sverige för att inse detta.

Folkmordskriget i Ukraina har åtminstone det goda med sig att det säkerhetspolitiska debattklimatet har förändrats. Vänsterns gamla jolmighet har svepts bort och en bitande frisk realism har fått många att vakna till med ett ryck. Vänsterpartiet tog symtomatiskt nog snabbt avstånd från Schymans uttalanden.

”Folkmordskriget i Ukraina har åtminstone det goda med sig att det säkerhetspolitiska debattklimatet har förändrats.”

Tidigare var det oansvarig ”höger” som förespråkade hårt mot hårt i säkerhetspolitiska frågor och mittfåran kännetecknades av konsensus kring ”dialog” och ”avspänning” som förnuftets universallösningar på alla konflikthärdar. Men idag är det röster som Schymans som framstår som verklighetsfrånvända. Sådana som ”inte vet” vad Ukraina skulle offra för att få fred men som är tvärsäkra på att trollformeln ”förhandling” alltid är vägen framåt.

Det är en politisk moral från en svunnen tid. Ett musealt föremål. Flera har frågat varför Schyman beretts scen i radio över huvud taget. Men vi skall vara tacksamma för att public service ställer ut den där moralen för allmän begrundan; något vi kan dra varnande slutsatser av. Få gestaltar den andan lika representativt självsäkert, rättframt och aningslöst som Gudrun Schyman.