En viss vurm fanns

Pär Krause svarar här på Bengt Säve-Söderberghs inlägg som publicerades 2014-07-31:

Ledare • Publicerad 4 augusti 2014

Jag betvivlar inte många svenskars engagemang mot apartheid i Sydafrika var viktigt och gav resultat. Någon annat har jag heller inte skrivit i artikeln. Men Bengt Säve-Söderberghs bok handlar inte bara om Sydafrika, och även om han menar Sydafrika är bokens huvudinnehåll så hindrar det inte att han i flera kapitel tar upp det svenska finansiella stödet till andra länder, däribland Zimbabwe och Mocambique.

Det är mycket möjligt att Säve-Söderbergh och andra i hans generation inte vurmade för diktaturer. Det jag skriver är att det i den svenska politiken under 1970-talet fanns en vurm för totalitära ideologier så länge dessa kunde betecknas som vänster. Detta blir tämligen uppenbart när vi ser vilka länder som då erhöll svenskt bistånd och hur dessa länder styrdes. Ingenstans i boken tar Säve-Söderbergh bestämt avstånd från detta. Visst, han beskriver inte Robert Mugabe i positiva ordalag, men drar aldrig slutsatsen att stödet till Zimbabwe-diktaturen i grunden var fel. Däremot skriver han mycket engagerat om hur intresset för Afrika växte när många nya internationellt orienterade socialdemokrater tog plats i riksdagen efter valet 1968. Ett intresse som många gånger tog sig i uttryck i stöd till diktatoriska regimer i de länder som blivit ”fria” och stöd till kommunistiska, många gånger Sovjetstödda, befrielsearméer i de länder som ännu inte blivit ”fria”. En viss vurm fanns nog, trots allt.

Annons

Jag vidhåller att Bengt Säve-Söderbergh borde rodna en aning.

Pär Krause

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons