Ett hägn för vargen

Det är i internationella konventioner som EU:s art- och habitatdirektiv vi finner ett starkt skydd för arter som björn, varg, lo, järv och kungsörn. Det är också bakgrunden till att EU-kommissionen kräver en förklaring av den svenska licensjakten på varg, som resulterade i att 28 vargar av en stam på omkring 200 djur fälldes vid årsskiftet. En signal om att Sverige inte ensamt äger frågan.

Ledare • Publicerad 28 augusti 2010

Motståndet mot vargen har såväl historiska som kulturella förklaringar. När rovdjuret utrotades i mitten av 1800-talet var det mot bakgrund att den huvudsakliga födan bestod av tamdjur. Älg och rådjur var sällsynta i stora delar av landet. Tack vare ansvarstagande markägare och en organiserad jägarkår är viltstammarna i dag relativt starka. Vargen är därför mer att klassa som ett hot mot den moderna människans tillgång till natur och livsstil, om man undantar rennäringen.

En grundläggande insikt är att det inte finns någon enkel lösning. Frågan måste behandlas som en strid mellan starka intressen: de som vill ha varg och de som drabbas av vargens intrång i bebyggda områden. Vargfrågan handlar därför mindre om vargen än om människan. Förespråkar man varg bör man rimligen också ha förståelse för statliga åtaganden i form av godtagbara ersättningar och förebyggande arbete.

I sak lär dock inte kommissionens frågor leda till en inskränkning av den svenska linjen. En tidigare dom i EG-domstolen som rörde Finland visar att jakt på varg kan tillåtas även om arten inte uppnått gynnsam bevarandestatus.

Marcus Svensson

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons