Ett svagare mandat för LO

Sanningen får du höra av barn och fyllon – och av avgående partiledare, som den socialdemokratiske skribenten Eric Sundström skrev i en kommentar efter Sahlins sista linjetal.

Hennes budskap gick inte att ta miste på: Vi måste på allvar ställa oss frågan vad som är viktigast: Att inkomstskyddet faktiskt fungerar för majoriteten på arbetsmarknaden under den första svåra omställningstiden – eller att a-kassan räcker längre?

Sven-Erik Österberg, en av de hetare kandidaterna till partiledarposten, gick fram med ett liknande förslag för två år sedan. Då handlade det bland annat om en gräns för hur länge högre inkomster ska vara försäkrade.

LO-basen Wanja Lundby Wedin tog under gårdagen avstånd från Sahlins utspel. Där Sahlin lyfte fram vikten av att inte bli för ensidig och betona jämlikhet mer än utveckling svarar Lundby Wedin att det istället varit för lite jämlikhetspolitik. Så avspeglas en vänster-höger-konflikt inom arbetarrörelsen.

Men den historiska tyngd LO haft inom Socialdemokratin är just historisk. Väljarströmmarna talar sitt tydliga språk och när Statistiska centralbyrån på onsdagen presenterade sin väljarsympatiundersökning är Moderaterna för första gången sedan mätningarna började större än Socialdemokraterna. Och stödet viker i LO-grupperna, där färre än hälften skulle ha röstat på Socialdemokraterna om det varit val i november. Partiet attraherar också allt förre som i dag har ett arbete.

När LO saknar stöd för sina idéer i de egna medlemsleden har de heller inget starkt förändringsmandat inom Socialdemokraterna. Valresultatet har sjunkit in hos Mona Sahlin. Frågan är när det gör det hos Wanja Lundby Wedin. Det är inte bara Socialdemokraterna som gjort ett katastrofval, utan även LO.