EU-valet är inte allt

Under gårdagen samlades stats- och regeringscheferna för EU:s medlemsländer till informellt toppmöte i Rumänien, mitt under EU-valrörelsen. De frågor som var föremål för överläggning är av minst lika stor betydelse för EU:s nära framtid som detta års Europaparlamentsval.

Ledare • Publicerad 10 maj 2019 • Uppdaterad 13 maj 2019

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Betydelsen av EU-kommissionens och Europeiska unionens råds förehavanden glöms lätt bort då EU-valet endast berör EU-parlamentet.Foto: Andreea Alexandru

Datumet var inte valt på måfå. I går var det Europadagen, till minne av det förslag – Schumanplanen – som Frankrikes dåvarande utrikesminister Robert Schuman presenterade den nionde maj 1950: att integrera de franska och tyska kol- och stålindustrierna, i syfte att försvåra nya krig i Europa. Det blev fröet till våra dagars Europeiska Union.

Symbolvärdet är stort. Signalen är att EU står inför svåra utmaningar, och de reformer som krävs för att möta problemen rör EU:s själva existensberättigande.

Annons

Egentligen var tanken att Brexit vid detta lag redan skulle vara genomfört, och att detta informella möte därför skulle behandla frågan om hur EU går vidare utan Storbritannien. Nu blev så inte fallet, men de politiska prioriteringar för åren 2019-2024 som diskuterades rör sådant som relaterar till varför britterna röstade för ett utträde ur EU. Inte minst migrations- och asylpolitiken, frågor om personlig integritet, och den inre marknaden.

Med Storbritannien i EU fanns pålitliga röster som var mot ett överstatligt och allt mer centraliserat EU. Risken när britterna till slut lämnar är att federalistiska krafter inom EU tar tillfället i akt att driva centraliseringen än vidare. Men läxan man borde ha lärt sig är att det är just den sortens klåfingriga tänkande som gör idén om EU så impopulär bland många runt om i Europa.

I och med detta informella toppmöte inleddes också den process som kommer leda till att flera nyckelpositioner inom de europeiska institutionerna inom kort tid byts ut. Inom ungefär ett halvår kommer såväl EU:s höga representant för utrikesfrågor, Federica Mogherini, centralbankschefen Mario Draghi, Europaparlamentets talman Antonio Tajani, Europeiska rådets ordförande Donald Tusk och sist men inte minst kommissionens ökände ordförande Jean-Claude Juncker att avgå. Alla måste de ersättas.

Många av dem förknippas mer eller mindre med de bekymmer EU har gått igenom de senaste åren, främst Juncker. Vilka som utnämns efter dem kommer få stor betydelse för vad som händer med EU framöver.

Av EU:s tre styrande organ – Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, och Europeiska kommissionen – berör EU-valet endast parlamentet. De få svenska ledamöter som väljs in parlamentet kommer inte att vara av så avgörande betydelse för EU:s utveckling som man lätt kan tro om man lyssnar på vissa svenska partiers alarmistiska retorik.

Det som diskuterades av medlemsländernas stats- och regeringschefer i går i Rumänien är minst lika viktigt att följa. Hos dem ligger en betydande del av makten över EU:s vägriktning. I synnerhet vad gäller de nyckelpositioner som snart tillsätts.

Den svenska valrörelsen skulle nog inte lida av att dessa aspekter också tas upp, även om det är sådant som inte ligger på parlamentets bord. Glöms detta bort riskerar valrörelsen annars att förleda väljarna till att tro att parlamentet och valet av dess ledamöter har större betydelse än de egentligen har.