Europa väljer väg
I morgon är det val till Europaparlamentet. Det är ett val som tyvärr ofta hamnar i skymundan. Men valet angår oss alla. Dagens Nyheter gjorde 2019 en undersökning som visade fyrtio procent av vår lagstiftning kommer från EU. Det är ett enormt merarbete, även på lokal nivå, och det är en övertydlig signal om att EU formar våra liv.
Särskilt gäller detta människor som bor, lever och arbetar utanför våra stora städer. Ägnar man sig åt jord- eller skogsbruk är Eu ständigt närvarande.
Våra svenska partier har olika syn på detta inflytande.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Liberalerna och Centerpartiet är riksdagspartier som tenderar att se EU:s inflytande som en möjlighet snarare än ett problem.
De har på olika sätt arbetat för att utöka Eu:s inflytande över samhället, eftersom de sett att unionens makt kan användas till att föra deras frågor framåt.
Det har handlat om socialpolitik och lägsta tillåtna lön i unionen. Frågor som hotat den svenska modellen för lönesättning på arbetsmarknaden.
För så fungerar det i Eu, när man kompromissar med tjugosju andra kan det hända att man måste anpassa sig.
På andra sidan i riksdagen står Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för en mer restriktiv syn på unionen. Eu bildades en gång för att underlätta och förbättra handel. Håller man sig närmare ursprungssyftet ökar chanserna för att hålla ihop så många olika viljor och kulturer.
Den så kallade subsidiaritetsprincipen innebär att beslut bör fattas så nära personerna som påverkas av dem. Det var en viktig princip, som skulle se till så att medborgarna kände att de kunde utkräva ansvar av makthavarna.
Men i årets Eu-val är dessa principer långt borta.
En av anledningarna är att omvärlden förändrats. Efter många år av försämrade relationer närmar vi oss konfrontation. Ryssland har redan, med sitt erövringskrig, gått över den gränsen. Kina och USA trappar upp sitt handelskrig till nivåer som får kännbara konsekvenser för Europa.
Därför har frågor som strategiskt oberoende seglat upp som en prioritering jämte att hantera globala utmaningar som klimatförändringarna. Europa behöver bli grönare, men det måste också stå stadigt på egna ben.
Den sortens avvägningar har fått för lite utrymme i eu-valrörelsen.
Istället har den handlat om migration, vilket i sig är viktigt, och vem som kan tänkas samarbeta med vem efter valdagen. Vänsterns kampanj har Nästan uteslutande handlat om hotet från de högerextrema och risken för att blåa partier kring mitten inleder samarbete med dem.
Samtidigt växer unionens anspråk på våra liv. Det skulle vara mycket intressant att idag se motsvarande undersökning om som den DN gjorde 2019. Har andelen EU-lagstiftning och hantering ökat? Det borde vara en mycket större fråga.
Det handlar nämligen om de europeiska värden som unionen är tänkt att värna: konkret frihet för vanliga människor, rättsstat och medborgerliga rättigheter.
Frihet värnas bäst med frihet. Partier som arbetar för att begränsa Eu:s interna anspråk verkar i unionens anda.
Men för att Eu skall vara fritt måste det också vara starkt. Det finns många exempel på hur världens stora aktörer utnyttjat Europas öppenhet för att försvaga våra länder. Ryssland gjorde det när landet kring 2014 verkade för gasberoende.
På kort tid har världen blivit mycket liten, och Eu måste skapa sig utrymme, för sin kontinent och för ländernas medborgare.
Det bör man ha med sig när man står inför valurnan. Det är inte alla partier som värnar friheten. Det är inte alla som förstått hoten utifrån.
