Europas politiker är som barn
”Vi måste se till att vi bygger upp våra förmågor när det gäller europeiskt försvar, den europeiska försvarsindustrin och se till att vi kan klara oss i olika typer av situationer… ”Vi borde se till att bli starkare. Jag ska vara brutalt ärlig, Europa är inte tillräckligt starkt. Vi skulle få problem.”
Problem alltså i händelse av en bred rysk attack. Det är i praktiken USA som garanterar Europas säkerhet i detta läge.
Sådan ”brutal ärlighet” skulle man sannolikt inte få höra från en svensk statsminister. Faktiskt inte av många europeiska ledare över huvud taget.
Det europeiska ledarskapet har faktiskt att skämmas. Även oaktat Ukrainakriget har det europeiska politiska skiktet betett sig som barn. Deras slutsats av Sovjetunionens kollaps 1989 gick i princip ut på att de aldrig mer skulle besväras av krig, och därför var fria att styra över resurser från militären till offentliga sektorn på det att de skulle bli återvalda. De länder som var med i Nato struntade helt enkelt i att uppfylla fördragets förpliktelser kring hur stridsduglig man skulle vara. USA fanns ju ändå där. Amerikanska skattebetalare lämnades att ta notan för européernas säkerhet.
Nu förbrukas de redan magra europeiska ammunitionslagren allteftersom hjälpsändningarna till Ukraina rullar. Tyskland är (som ofta i sådana här sammanhang) värst. I The Times stod nyligen att läsa att den tyska arméns ammunitionen i realiteten skulle räcka i två dagar snarare än de stipulerade trettio i händelse av krig. Regeringen har öronmärkt enbart en dryg miljard euro för ammunitionsinköp för kommande år, trots att det skulle behövas tjugo till trettio miljarder för att nå upp till Nato:s riktnivå.
”Amerikanska skattebetalare lämnades att ta notan för européernas säkerhet.”
Yrvaket? Ja, om man intalat sig att man lever i en drömvärld blir det lätt så. För Europas del har drömmen handlat om ekonomisk integration: om man bara ser till att Ryssland och EU har handel och affärer ihop så sjunker den ryska aggressiviteten sakta bort. EU:s grundfilosofi fast applicerad på en diktatur i stället för på demokratiska stater.
Svenska beslutsfattare har dykt lika djupt ned i de där fantasierna som andra. Men östeuropeiska och baltiska stater har det inte. Finland har det enbart delvis men inte nu längre. Återigen Sanna Marin, om Ryssland: ”De bryr sig inte om ekonomiska band, de bryr sig inte om sanktioner. De bryr sig inte om något av det”.
Verkligheten har trängt sig på. Som tur är för Europa och Ukraina finns USA där och tar notan. Igen.
