Annons
Nyheter

Evig temporalitet

När politiker presenterar temporära skattehöjningar tenderar de märkligt nog att bli permanenta.
Publicerad 22 augusti 2016
När dåvarande statsminister Ingvar Carlsson (S) introducerade värnskatten 1995 sades den vara en temporär lösning. Över 20 år senare är den fortfarande kvar. Foto: TT
När dåvarande statsminister Ingvar Carlsson (S) introducerade värnskatten 1995 sades den vara en temporär lösning. Över 20 år senare är den fortfarande kvar. Foto: TT

I efterdyningarna av 1990-talskrisen införde dåvarande statsminister Ingvar Carlsson (s) en skatt för de högsta inkomsterna, den så kallade värnskatten. I lagtexten stod det från början, liksom det försäkrades av regeringen, att den var tänkt att avskaffas efter tre år. Så blev dock inte fallet. I stället ändrade den namn och blev en del av den statliga inkomstskatten. Sedan dess har inga regeringar oavsett färg gjort några ansatser att ta bort den.

En ny undersökning från Timbro av nationalekonomen Jacob Lundberg kan dock blåsa nytt liv i den avsomnande debatten om värnskattens avskaffande. Lundberg visar nämligen att skatten är en förlustaffär för samhället och att ett avskaffande skulle resultera i tre miljarder mer i intäkter till staten.

Annons

Men värnskatten representerar inte bara ett ekonomiskt utan även ett principiellt problem. Momsens företrädare omsen (omsättningsskatt) infördes i början på 1960-talet och sades då vara en tillfällig åtgärd. 1969 efterträddes den av momsen och under de följande decennierna ökade den kraftigt. I dag betalar vi 25 procent i moms på det mesta som vi konsumerar och efter arbetsgivaravgifterna är det den största intäktskällan till staten.

När Sverige gick med i EU 1995 skulle medlemsavgiften finansieras med hjälp av den allmänna löneavgiften, som då sattes till 1,5 procent. I dag är den på nästan 10 procent och uppges enligt Skatteverket främst användas i "allmänt budgetförstärkande syfte".

Den skadligaste reformen som var tänkt att vara temporär är dock hyresregleringen. Dagens dysfunktionella bruksvärdessystem har sina rötter från 1942, då politikerna antog att en reglering av hyrorna var ett bra sätt att tillfälligt skydda sig från andra världskrigets ekonomiska konsekvenser. Analysen var fel men det planekonomiska systemet lever vidare än i dag. Faktum är att Socialdemokraterna var beredda att avveckla regleringen redan på 1960-talet. Hade Folkpartiets Bertil Ohlin inte motsatt sig förslaget hade dagens bostadssituation sett radikalt annorlunda ut.

Historien lär oss alltså att vara extra vaksamma när politiken presenterar temporära lösningar på samhällsproblem. De tenderar nämligen att bli tämligen permanenta.

Erik Thyselius

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons