Fallet Putilov – en ögonöppnare
Vi har nu demokrati på gott och ont. Det innebär att vem som helst som kandiderar till riksdagen har rätt att vistas där utan att säkerhetspolisen, Säpo, kan göra något åt det, även om det är uppenbart att personen är farlig för rikets säkerhet. Personen har ju väljarnas förtroende.
Fallet Putilov belyser den principiella frågan var gränsen för detta förtroende bör dras. Innebär förtroendet att riksdagsmannen får anställa vem han vill? Kan väljarnas förtroende delegeras till tjänstemännen? Kan tjänstemännen delegera det vidare? Är det en kedja och hur långt sträcker den sig i så fall?
I det aktuella fallet har ett parti, Sverigedemokraterna, anställt en person vars historik rimligen diskvalificerar honom från all kontakt med maktbärande samhällsinstitutioner. Hade partiet suttit i regeringsställning hade deras rekryteringar filtrerats genom Säpos bedömning och kunnat stoppas. I det här fallet handlar det om access till riksdagshuset och då är kontrollen av annan, låt oss säga mer svepande, karaktär. Putilov har passerat, bildligt och bokstavligt. Partiledningen gör ingen ansats att vilja sparka honom.
Det är det ena som går att lära av den här historien; att partiers eller förtroendevaldas rörelsefrihet bör underkastas en tydlig begränsning ifråga om personalia.
Den andra insikten Sverigedemokraterna bjuder på är hur opålitligt partiet är när det kommer till rysk intressepolitik. Hans intressen och ageranden motsvarar typmönstret för och målmedvetenheten hos en utländsk statsunderstödd infiltratör och desinformatör. Det är ingen slump att han har sökt sig till just Sverigedemokraterna och det är ingen slump att just de öppnat famnen för honom och vägrar ta avstånd ifrån honom.
Återigen denna odör från Sverigedemokraterna. Detta förment patriotiska parti vars tal handlar om svensk lojalitet men vars varje åtbörd så fort det handlar om Ryssland röjer en djupt osund kultur. Det är inte frågan om att de liksom vänstern förvaltar ett arv av undfallenhet mot Ryssland utan värre; de visar ständiga tecken på att uppleva en valfrändskap med den nuvarande ryska regimen.
I den meningen är fallet Putilov en ögonöppnare för alla. Inte minst för många av Sverigedemokraternas väljare.
