Farlig balansgång i invandrarfrågan
Opinionsinstituten är tunga aktörer i samhällsdebatten. Deras undersökningar sätter ofta agendan för såväl journalister som politiker i det dagliga arbetet. Även om det förstås är intressant att veta vad folk tycker i olika frågor ställs sällan frågor om vilka intressen som ligger bakom frågeformuleringarna och hur det påverkat resultatet.
Av Demoskops nyligen genomförda undersökning om attityder till invandring framgår det till exempel att pensionärer är mer fientligt inställda till invandring än ungdomar. Myter som smulas sönder är alltid intressanta för medierna. Demoskops vd Markus Uvell kunde därför säkerligen välja och vraka bland tidningar för att nå ut med sitt budskap. Föga förvånande valde han Dagens Nyheters debattsida, vilken får anses vara en av de främsta plattformar en opinionsbildare kan stå på. Mycket riktigt kom artikeln in, och undersökningen blev en stor nyhet.
Uvell nöjer sig dock inte med att presentera det i sig intressanta resultatet - utan går i sin DN-artikel till angrepp mot det svenska partietablissemanget och deras, som det heter, mer eller mindre uppenbara försök att bojkotta invandringsfientliga partier. Han sällar sig därmed till skaran som ropar vargen kommer (om ni minns den sagan). Samma alarmism hittar vi inom de liberala ungdomsförbunden CUF och LUF, vars företrädare sagt sig villiga att ta debatter med sverigedemokraterna på landets skolor.
Detta trots att stödet för invandrarfientliga partier som sverigedemokraterna knappt är mätbart. Som Uvell också påpekar hamnar de gång på gång under en procent i väljarundersökningarna, vilket är den enda anledningen till att partiet inte omnämns när resultaten presenteras.
Det finns alltså inget folkligt stöd för ett främlingsfientligt parti, oron är i stort sett obefogad. Det gör det ännu svårare att förstå varför de etablerade partierna ska ta debatten just nu. Erfarenheterna från Danmark och Frankrike säger att man ska göra precis tvärtom, en linje som de svenska etablerade partierna hittills hållit fast vid.
Ställer man sig sida vid sida med främlingsfientliga partier legitimerar man dem och ger dem likvärdig status. Debatten riskerar därmed att låsas kring frågan om invandringens vara eller icke vara. Vill Uvell verkligen se en svensk motsvarighet till Front National eller Dansk Folkeparti växa fram? Är det inte bättre att partierna, som i dag, kan diskutera integration, flykting- och invandrarfrågor utifrån sina egna utgångspunkter?
Det är inte direkt någon tystnad som råder i frågor som rör invandring. Om någon skulle påstå det finns det anledning att ifrågasätta om personen i fråga överhuvudtaget läser tidningar, lyssnar på radio eller ser på tv.
Eftersom ingen uppdragsgivare verkar finnas bakom Demoskops undersökning bör man ställa frågan om det verkliga motivet till att den togs fram. Liksom i alla företag är Demoskops målsättning att tjäna pengar. Därför kan man utesluta att motivet är att i demokratins tjänst berätta om de främlingsfientliga mönstren i samhället. Kanske var siktet redan från början inställt på DN-debatt? En pr-kupp för att marknadsföra det egna bolaget och stärka Uvell som personligt varumärke för detsamma? En inte helt dum strategi. En vd för ett opinionsinstitut som profilerar sig som debattör hamnar säkerligen förr eller senare i tv-redaktionernas rolodexar. Frågan är dock vad som händer med Demoskops trovärdighet?
Ett opinionsinstitut har väl som främsta uppgift att leverera svar på vad andra tycker – och inte vad de själva står för. Alltid något att ha i bakhuvudet nästa gång något revolutionerande presenteras.
Är det Demoskops existens och förträfflighet vi ska påminnas om, eller är det för att de har något intressant att komma med.
Ja, det vete katten.
