Farorna med kommunal odling
Det är få saker som ger sådan yrsel som att få höra att Göteborgs stad överväger att ge sig in i småskaligt jordbruk som en del i en satsning på cirkulär livsmedelsproduktion. Man har betalat konsultfirman Sweco för att analysera livsmedelsflöden i kommunen. Rapporten visar att det går att få ut livsmedel som ersätter delar av importen om man skapar en lång kedja av kommunala insatser.
Detta är kommunen som för bara några år sedan avslöjades ha en kommunal bilverkstad där anställdas släktingar och vänner fick privata bilar lagade till rabattpriser. Det är kommunen med extrem andel hyresrätter och en befolkningsfördelning så sned att man införde trängselskatt för att väga upp det hela. En av de mest tungrodda kommunala strukturer som finns i vårt land.
I en artikel i Dagens Nyheter lyfts nu Göteborgs kommuns stora ägande av jordbruksmark fram som något positivt. Samtidigt meddelas att arrendatorsfamiljen som intervjuas fick hugga sig igenom sly för att ens hitta något som kunde göras till åker. Göteborgs kommun köpte upp gårdar i samband med urbaniseringen. Från femtiotalet och fram till sjuttiotalet innebar inflyttningen till städerna att gårdar såldes för småslantar. Det offentliga skulle bygga miljonprogram och hade tillgång till orättvis exproprieringslagstiftning som underlättade det hela.
Frågeställningen i artikeln borde vara varför Göteborgs kommun inte sålt sina åkrar nu när priserna varit skyhöga eller varför man inte sett till att ta hand om dem så att riktiga jordbrukare kunnat arrendera dem.
Med Rysslands krig i Ukraina har livsmedelsförsörjningen fått ett helt annat allvar. EU-kommissionens linje att självhushållning och småskalighet kan vara en väg framåt bidrar till detta allvar. I den rapport som Sweco gjort åt Göteborgs kommun meddelas att det kan skapas femtusen jobb om man ser till att kommunens mark brukas och att livsmedlen från det bruket köps av kommunen. Det presenteras för politiker som något positivt.
Samtidigt har hela vår civilisation syftat till att minska antalet människor som måste ägna sig åt livsmedelsproduktion. Det finns en anledning till att mjölkbönder får medalj av konungen efter tjugotre år av förstklassig mjölkproduktion. Det handlar om ett enormt slit som få orkar med. Närmare sjuttontusen mjölkningar räknar Lantbrukarnas riksförbund med under den perioden. Ju fler som kan ägna sig åt annat desto mer avancerat kan vårt samhälle bli. Men, ur ett filosofiskt, och framför allt moraliskt, kanske det finns vinningar i att fler tvingas arbeta i jordbruket.
Det finns insatser att göra för att effektivisera avfallshantering och kretslopp. Men faran med det fokus som Göteborgs kommun nu underhåller är att man glömmer att värna de förutsättningar som faktiskt ger mat i livsmedelsbutikerna. Internationell handel och konventionellt jordbruk behövs för att människor skall kunna ägna sig åt trivsam odling. Kommuner som vill öka andelen lokal odling bör undersöka vad de kan göra för att befintliga jordbrukare skall öka sin produktion.
