Fifflare hör inte hemma i politiken
SVT:s Uppdrag Granskning har i veckan avslöjat att Jörgen Hellman fått ersättning för vad han påstått vara ett permanentboende. I verkligheten handlar det om en stuga utan fungerande vatten eller avlopp och som saknar sophämtning. Närmaste toalett som han uppger sig låna är i en ladugård en kilometer bort. Här säger han sig bo mer en tjugo procent av året.
När korthuset av lögner och missvisande uppgifter ser ut att falla gör Hellman vad han kan för att sopa igen efter sig. I programmet berättas det hur skatteverket får en anmälan om flytt från det obeboeliga torpet, efter att Uppdrag Granskning ställt frågor om oegentligheterna.
Samma dag som programmet blir tillgängligt på SVT Play meddelar också Hellman att han avsäger sig sina uppdrag i riksdagen. Han har de senaste åren bland annat varit ordförande i skatteutskottet.
Även utan ersättning för boende och traktamente är Hellman inte någon dåligt betald politiker. Utöver grundarvode på drygt sjuttioen tusen kronor i månaden får han ytterligare tjugo procent på det för sitt ordförandeskap i skatteutskottet. Men en årsinkomst på över en miljon kronor skulle drygas ut med andra ersättningar.
Riksdagen kontrollerar inte de påståenden om boendeförhållanden som ledamöterna inkommer med. Det finns inga krav på att vistas på hemorten, då det finns undantag i folkbokföringslagen, däremot måste boendet gå att bo i permanent.
Inför valet 2018 gjorde Aftonbladet en granskning av riksdagsledamöters ersättningar, bland annat genomförd av Richard Aschberg som nu gör Uppdrag Granskning. Då avslöjades bland annat liberalen Emma Carlsson Löfdahl och moderaten Erik Bengtzboe med liknande bostadsfiffel.
Löfdahl gjorde sig dessutom dubbelt klandervärd genom att hålla sin riksdagsplats som politisk vilde tills hon fick rätt till full riksdagspension och lönegaranti. Något som Jörgen Hellman redan skrapat ihop till under sina år i riksdagen.
Man kunde tro att riksdagsledamöter efter avslöjandena för fyra år skulle rätta till sin bokföring eller åtminstone renovera de hus på landet som de påstod sig bo i. Efter den stormen är det förvånansvärt att Hellman fortsatt som om inget hänt.
I takt med att arvode och ersättningar till riksdagsledamöterna ökar behöver riksdagen också fråga sig hur kontrollen skall se ut. Det är för de som är där inget oavlönat hedersuppdrag utan ett jobb med förväntade förmåner. Att överlämna ansvaret helt och hållet till media framstår som oaktsamt när man är stadd att förfoga över rikets lagar och finanser.
Uppdraget som riksdagsledamot bygger på förtroende. Mandaten ledamöterna besitter är syvende och sist väljarnas. De pengar de får i ersättning är likaså allmänheten. Att sko sig på den situationen skadar förtroendet för politiker i allmänhet. Man skall trots allt vara folkets representant, inte sin egen.
