Finland fick som det ville
Douglas Brommesson, professor i statskunskap vid Linnéuniversitetet, har tillsammans med kollegor vid Göteborgs och Uppsala universitet skrivit fyra korta rapporter för Utrikespolitisk Institutet om de nordiska ländernas säkerhetspolitik.
Sverige, Finland, Norge och Danmark ligger nära varandra både geografiskt och kulturellt. Men som rapporterna visar har länderna olika fokus i försvarspolitiken.
De två förstnämnda står åtminstone ett litet tag till utanför Nato, med ett fokus på relationer mellan sig och en mer positiv inställning till försvarssamarbeten inom EU. Norge och Danmark däremot fokuserar på Nordsjön och relationerna till USA och Storbritannien.
Finland och Sverige, hand i hand in i Nato - riktigt så harmoniskt har det inte gått till. Finland har sedan årsskiftet varit långt före i processen. Medan Sveriges socialdemokrater släpat fötterna efter sig i frågan.
Sverige och Finland gick samman så nära det gick under senare år. Som Brommesson beskriver har Finland utforskat olika alternativ och känt sig fram i den osäkerhet som råder. Positiva till EU, uttalat en Nato-option och samtidigt fram till invasionen av Ukraina hållit kontakten med Moskva. Försvarssamarbetet till Sverige har djupnat på senare år.
Men den svenska regeringen har varit mer återhållsam. Man säger att relationen till Finland är stark. Men något formaliserat avtal eller en allians har det inte funnits intresse för. Tanken har dock varit att ländernas marina och flygande försvarsgrenar skall agera samstämt. Allt närmande till Nato har avvisats till sista stund.
Kanske har de öppet försvarsfientliga delarna av samarbetspartierna Vänster- och Miljöpartiet färgat av sig. Kanske är det att fientligheten mot USA och Turkiet är större i svenska Socialdemokraterna jämfört med dess finska systerparti. Vilket fall som helst har utgångsläget och processen mot ett ja till Nato varit diametralt annorlunda trots likheterna i övrigt mellan Sverige och Finland.
Finland önskade garantier, men Sverige ville inte binda sig. Med brinnande krig i Europa finns det inte mycket till val. Nato är den enda riktiga försvarsalliansen.
I sammanhanget förstår man att motståndet i Sverige förhållit sig lågmält den senaste tiden. Alternativen inom EU och avtal mellan Finland, Sverige och USA hade man själva varit med och undergrävt fram tills att Finland tröttnat på Sveriges velande.
Natomotståndarnas klamrande efter alternativ framstod under våren som väldigt sent påkommet. Samtidigt får man medge att det hela gått fort. Finland utvärderade och prövade dock alternativ under en längre tid. Medans den svenska regeringen haft huvudet i sanden.
Den försvars och utrikespolitiska forskningen som rapporterna är ett exempel på bidrar med ett välbehövligt djup i en svårfångad och snabb process. Sverige har präglats av en grund förståelse av både sin egen och de nordiska grannländerna plats i internationell säkerhetspolitik.
När krig åter knackade på Europas dörr hade Finland bestämt vad som skulle göras. Nu får Sverige följa efter.
