Förintelsen som strategisk pjäs
Jo, man kan säga en hel del annat förstås. Men i andra hand så att säga.
Låt oss ändå börja där, i andra hand: Det är en dålig idé. Åsiktsförbud är per se en dålig idé. Det är inte statens sak att avgöra vad som är tillåten och otillåten historieskrivning. Politisk representativitet avgör i sista hand vad för historia som lärs ut i skolorna, men därifrån till att förbjuda alternativ, hur knäppa eller otrevliga de än är, är steget långt och principiellt mycket farligt.
Sådan här typ av lagstiftning glider alltid vidare in i den gråzon den själv skapar och tränger undan rättssäkerhet och yttrandefrihet i samma grad. Justitieminister Morgan Johansson vill att förintelseförnekelse skall omfattas av lagrummet för hets mot folkgrupp, men redan det juridiska begreppet var löst i kanterna när det infördes och är det fortfarande.
Det sakliga problemet med att folk förnekar Förintelsen är dessutom inte av gigantiska mått stort om än smärtsamt. I kvantitativa termer är frågan om inte trivialiseringen av Stalins och kommunismens folkmord är mer omfattande. Men även om regeringen mot förmodan vore hugad att kriminalisera även en sådan hållning vore det i strid med vanlig västerländsk yttrandefrihetsnorm.
Men med allt detta sagt; det är i andra hand. I första hand handlar regeringens drag om något helt annat. Man bryr sig inte alls särskilt mycket om antisemitism. I så fall hade man gått betydligt hårdare åt islamistisk sådan, och vädrat ut antisemitiska strömningar inom sitt eget ungdomsförbund.
”Man bryr sig inte alls särskilt mycket om antisemitism.”
Det här handlar om att sätta extra fart under det propagandamaskineri som går ut på att utmåla oppositionen som opålitlig i stunder den ställs mot grundläggande humanistiska värderingar.
Den avskräckande tankefigur Socialdemokraterna energiskt börjat måla upp de senaste månaderna går ju som bekant ut på att Moderaterna och Kristdemokraterna tänker sälja ut den liberala demokratin i utbyte mot Sverigedemokraternas stöd vid en regeringsbildning. För Sverigedemokraterna tänker minsann avskaffa den liberala demokratin. Vi är tillbaka i det tyska trettiotalet strax innan Hitlers maktövertagande.
Bilden i fråga är så gräll och grotesk att den har svårt att fånga folkflertalet. Men förbjuder man ett förnekande av Förintelsen, vad händer då? Jo, då tvingas de där partierna försvara yttrandefriheten och kritisera förbudet – och stå där och offentligt deklarera att det skall få stå var och en fritt att förneka Förintelsen. Utredningen skall vara klar under valåret.
En perfekt färgklick. Det är politik och det är skickligt.
