Förlorad oskuld

Denna slutsats är resultatet av att riksdagen i veckan röstade för regeringens förslag till en samtyckeslagstiftning. Slutsatsen speglar också förhoppningarna som finns på den kommande ordningen. Äntligen kommer man att kunna sätta dit våldtäktsmännen!

Lagrådet och andra som är insatta i juridik har under hela processen förklarat att lagändringen inte kommer att ha någon effekt, att den är en ren symbolfråga. Förespråkarna har omfamnat detta. Justitieminister Morgan Johansson (S) har uttryckt att lagen kommer att innebära ”ett väldigt förebyggande budskap” som genom intensiva informationskampanjer skall förmedlas till dagens unga.

Den bild som skall förmedlas är att våldtäkt på något sätt varit accepterat i vårt samhälle fram till och med sista juni men att vi nu lämnat det mörkret bakom oss. Det är samma Lortsverige som skall bekämpas, men istället för ”Acceptera” är dagens slagord ”Fatta”. För den progressiva historieskrivningen är detta ett viktigt steg, men inte för rättssäkerheten.

I verkligheten pågår andra processer som är av faktisk betydelse när det kommer till att få människor dömda för våldtäkt. Professor Christian Dahlman och tingsnotarien Andreas Korths Aspegren visar i Svensk Juristtidning 2018 att beviskraven behandlas olika beroende på brottstyp. Med ett noga preciserat och statistiskt säkrat urval kan artikelförfattarna visa att vittnesberättelser väger tyngre i våldtäktsmål än i mål om olaga hot. Skillnaden är dessutom markant. När ord står mot ord bedöms stödbevisning till offrets berättelse vara tillräckligt för fällande dom i nittio procent av våldtäktsmålen men bara i arton procent av målen som rör olaga hot. Det är allvarliga siffror. I en rättsstat skall inte brottstypen ha betydelse för bevisvärderingen.

Stödbevisning är vittnesmål om den målsägandes beteende i anslutning till gärningen. Det kan handla om att den som säger sig ha blivit hotad ringt en kompis efter händelsen och berättat vad som hänt. En sådan berättelse leder alltså i mycket högre utsträckning till att personer blir dömda för våldtäkt än för olaga hot, trots att berättelsernas trovärdighet skall bedömas utifrån samma kriterier.

Antingen väger alltså stödberättelser tyngre vid våldtäktsmål än när det gäller olaga hot, eller så är ribban för att leva upp till beviskraven lägre vid våldtäktsfall. Båda alternativen är allvarliga. Det som vid olaga hot kan viftas bort som andrahandsuppgifter kan vid våldtäkt bli det som avgör den åtalades öde.

Det finns ingen grund för denna outtalade och förmodligen omedvetna praxis. Istället är det troligt att domstolar tagit intryck av den opinion som uppstått kring bevisningen i våldtäktsmål. Det skadar rättssäkerheten i landet. Med ett sänkt beviskrav kan fler skyldiga dömas men inte utan att öka antalet oskyldigt dömda.

Samtyckeslagen lär bli ett slag i luften när det kommer till att övertyga unga om att våldtäkt är fel. Däremot skickar den en signal till domstolarna att fortsätta urholkningen av oskuldspresumtionen. På vilket sätt är det ett framsteg för en rättsstat?