Försäkra framtiden

Man förstår att det lockar många. Vem vill betala för andras vårdslösa eller obetänksamma framfart? Det finns tveklöst förare som är just så oskyldiga att de skulle spara en märkbar slant på att ingå i det minsta försäkringskollektivet: individen.

Datainsamlingen från nyproducerade bilar är också stor. Än så länge landar informationen hos tillverkarna som motiverar tilltaget med att det hjälper dem att utveckla bättre och säkrare bilar. En modern bil kan i dag skicka en nödsignal som anger exakt position för en kollision.

Problemet med krympande försäkringskollektiv är att gruppen oförsäkringsbara personer växer. Antingen genom att de nekas försäkring eller att premien blir så hög att de stöts bort. Att denna utveckling drivs av datainhämtning är ett annat och brännande problem.

För varje person som väljer en försäkring som bygger på övervakning minskar incitamenten för någon annan att sköta sig. Svensk trafik präglas redan av en växande grupp trafikanter som inte har incitament att ta ansvar. Smitningar från trafikolyckor kostar samhället över en kvarts miljard kronor per år. Trafikbrotten ökade förra året med tre procent om man korrigerar för ett nytt sätt att registrera smitningsbrotten.

Den polariseringen är knappast av godo. Försäkringskollektiv är en form av gemenskap, när de minskar tar främlingskapet vid. Det skapar förutsättningar för långt värre möten i trafiken och i samhället i övrigt.

Försäkringsbolagens intresse för datainhämtning begränsar sig inte bara till trafiken. Hus kan i dag vara tillräckligt uppkopplade för att ge en klar bild av eventuella kunders riskbeteenden. Även dna-analys kan finnas som tröskel till förmånliga försäkringar, något som öppnar för genetiskt definierade inne- och utegrupper.

Mönstret anas också i den lågintensiva debatten om a-kassan. Senast var det Liberalerna som på debattplats förfäktade att den bör göras obligatorisk. Redan i dag kommer majoriteten av pengarna i systemet från skattemedel, både från de som är med i och de som är utanför a-kassan.

De som står utanför sparar i genomsnitt närmare fyratusen kronor per år, det är pengar som märks för genomsnittslöntagare i ett högskatteland som Sverige. Dessutom lär intresset för att ta bort valfriheten minska när man ser statistiken för arbetslösa.

Andelen som står långt från arbetsmarknaden har ökat. Dessutom har arbetslösheten fått en tydlig skiktning. Femtiosju procent av de inskrivna hos Arbetsförmedlingen i januari var utrikes födda. Där är främlingskapet redan sedan tidigare en faktor.

Det finns poänger med att behålla a-kassan som den är men också med att förändra den. Ökat riskbeteende, för att låna en försäkringsterm, från utegrupper är ett viktig sådant.