Första skattesänkningen bör vara på arbete
Svårigheten i att hantera en lågkonjunktur som också präglas av hög inflation är att de vanliga verktygen en regering har mot lågkonjunkturer måste låsas in. Satsar man för mycket kommer det att driva på inflationen. Det är helt enkelt läge för regeringen och särskilt finansministern Elisabeth Svantesson (M) att vara försiktig.
Men förr eller senare ljusnar det. Om gödsel- och bränsle till jordbruket sjunker i pris kan bönderna sänka sina priser och i andra änden av kedjan kan matpriserna till slut börja sjunka. Regeringen har genom Tidöavtalet förbundit sig att verka för skattesänkningar men den agendan få vänta tills mandatperioden ser ljusare ut.
När det väl är dags är det viktigt att dessa skattesänkningar träffar rätt. I vårändringsbudgeten fanns det utrymme för att stärka utsatta familjers ekonomi och indexeringar har gjort att olika bidrag har höjts. Samtidigt har löneökningarna för de som arbetar varit blygsamma. Ett jobbskatteavdrag vore därför en rimlig sak att sätta högst upp på listan.
Jobbskatteavdraget kommer alla arbetande till del. Dessutom ger det större effekt för människor i glesbygdskommuner som präglas av hög kommunalskatt. Det ger reformen en utjämnande prägel. I Kronoberg har den genomsnittliga kommunalskatten legat över rikssnittet sedan 2009. I år är det bara Växjö kommun som hamnar under trettiotre procent, allt enligt sajten Ekonomifakta.
Inför valet var frågan om sänkt skatt på investeringssparkonton på tapeten. I Tidöavtalet är det också en av få målsättningar som det sätts en siffra på: upp till trehundratusen i ett sådant konto skall vara skattefritt. Men det är en reform som man inte bör prioritera på jobbskatteavdragets bekostnad. Mellan dem görs ett tydligt vägval.
Nittionio procent av befolkningen förlitar sig på sitt arbete eller ekonomiskt bistånd för sin inkomst. Inom sparandets värld innebär förstås nollskatt på de första trehundratusen kronorna en satsning på småspararna jämfört med de som redan kan leva på utdelningar. Men i den diskussionen är en stor majoritet av befolkningen redan borträknad.
Det finns argument för att gynna sparsamhet och uppmuntra till ekonomiskt ansvarstagande. Men steg ett måste vara att människor får något över som de kan spara. Sverige är ett högskatteland (med en valuta som sett bättre dagar) där en stor del av vanliga människors löner binds upp i politiskt färgade projekt som ofta rullar på utan större reflektion.
Pengar som skapas genom placeringar kommer allt som oftast från arbete. Även det skulle kunna vara ett argument för att prioritera ISK-skatten. Men en av signalerna som skickas med i så fall är att gynna generalister istället för specialister. Aktier är för de flesta ett intresse och inte ett jobb, men det är ett intresse som kan ta över. Att prioritera jobbskatteavdraget belönar dem som lägger sin energi på att förvalta och förbättra de färdigheter som de använder i tjänsten, och det värnar en mindre uppmärksammad pluralism i samhället.
