Försvaret är också räddningstjänst
Under det tidiga kalla krigets dagar fanns det en skyttebana i en källare i närheten av LO-borgen i Stockholm där fackpampar och ombudsmän kunde öva pistolskytte. Skjutbanan fanns inte bara som något inslag av personalvård utan materialiserade också LO:s roll i totalförsvaret av Sverige. Fackets ledning skulle kunna försvara sin bas. I den hemliga rörelse som med tiden byggdes upp för att fortsätta motståndet mot en ockupationsmakt hade också LO sin givna plats sida vid sida med arbetsgivareföreningen och jordbrukets organisationer.
Kvar från denna tiden finns på det hela taget arrangören av Rikskonferensen i Sälen, organisationen Folk och försvar bildad av det korporativa Sverige, ungdomsförbunden, facket, arbetsgivarna, kyrkan, jordbruket och kooperationen, med syfte att stärka försvarsförankringen och samtidigt hålla auktoritära krafter utanför samhällsgemenskapen.
Det är varken möjligt eller önskvärt att idag återuppbygga alla de strukturer som fanns under efterkrigstiden. Men förankring och bredd vad gäller civilt försvar är snarare viktigare idag än tidigare, inte minst med tanke på att samhällsviktiga uppgifter som tidigare låg inom direkt offentlig kontroll som energi, transporter, skola och vård nu till del utförs av andra aktörer.
”Men förankring och bredd vad gäller civilt försvar är snarare viktigare idag än tidigare.”
Lägg därtill att det som i dag kallas för hybridkrig där en illasinnad aktör använder alla tänkbara verktyg för att uppnå sina mål - såsom cyberangrepp, påverkanskampanjer och drönare - ökar behovet av ett civilt försvar. Måltavlorna är inte per automatik av militär art utan en fientlig aktör kan också rikta in sig på den civila infrastrukturen. Det ställer krav på räddningstjänst, på personal vid privata energibolag och på anställda vid kommunala vattenverk i en krissituation.
När ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, på Folk och försvars konferens i Sälen meddelar att civilplikten åter aktiveras i Sverige är det fråga om en begränsad förändring. Det gäller personer med räddningstjänstkompetens som ska kunna krigsplaceras i den kommunala räddningstjänsten som en förstärkningsresurs.
Denna första aktivering av civilplikten kommer dock att följas av fler, exempelvis väntas besked om krigsplacerad pliktpersonal också inom skola och sjukvård. Regeringens signal är väntad eftersom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) efterlyst ett beslut om civilplikt gällande den kommunala räddningstjänsten som i dag varken är dimensionerad för kris eller krig. På sikt lär vi få utbildning av civilpliktiga vid sidan av den militära värnpliktsutbildningen.
Beskedet att ett näringslivsråd ska inrättas som ett forum för dialog mellan politik och näringsliv om självförsörjning och krisberedskap låter möjligen mindre handfast, men är en tydlig signal om att civilt försvar inte bara en fråga för stat och kommun utan också en angelägenhet för näringsliv och samhälle. Såsom det historiskt har varit.
Det är kanske mer publikfriande att tala om satsningar i termer av regementen och bataljoner för att försvara Sverige. En fungerande räddningstjänst, en trygg vattenförsörjning och livsmedelskedjor som fungerar är dock inte mindre viktiga. Det visste man under det kalla kriget. Det är vi på väg att lära oss nu.
