Forum för statlig uppfostran
Forum för levande historia var feltänkt från början. Göran Perssons projekt ”...om detta må ni berätta” fungerade eftersom det var just ett projekt.
Men när den permanenta myndigheten Forum för levande historia inrättades 2003 innebar det att gränsen för statens opinionsbildande roll överskreds. Även om syftet är vällovligt – forumet ska främja ”demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen” – hade det varit rimligare att lägga pengarna på att förbättra och uppvärdera historieämnet i skolan.
Med tanke på hur de borgerliga partierna i opposition kritiserade opinionsbildande myndigheter borde forumet ha lagts ned efter maktskiftet 2006. I stället fick myndigheten ett tilläggsuppdrag; att informera om kommunismens brott mot mänskligheten. Utifrån myndighetens syfte att vi ska dra lärdom av historien är det förvisso oantastligt – kommunismen har genom tiderna motiverat folkmord och kränkningar av mänskliga rättigheter.
Men här började det marxistiska inflytandet vid svenska lärosäten att visa sig. Vänsterintellektuella protesterade vilt, och Forum för levande historia trixade med formuleringar; ”kommunismens brott mot mänskligheten” blev till ”brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Ideologin skulle hållas separerad från brotten.
Det hela påminner om när tonåringar säger att ”kommunismen är vacker i teorin men inte i praktiken”. Varför även somliga vänsterintellektuella tycker att våldsam revolution och proletariatets diktatur är en vacker teori som ska separeras från sin blodiga praktik är en gåta.
När nu Leif Pagrotsky (S) kräver att uppdraget att informera om kommunismens brott försvinner, är hans motiv otydliga. I sin motion till riksdagen skriver han att kommunismens relevans för rasismen i dag är begränsad, till Svenska Dagbladet säger han att Forum för levande historia ska fokusera på nuet och framtiden och motverka rasism och fördomar. I en text i Judisk krönika menar han att terrordåden i Norge visar att forumet inte bör ägna sig åt kommunism.
Det märkliga är att samtidigt som Pagrotsky hänvisar till ”det ursprungliga syftet med verksamheten”, så byter han själv ut orden demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter mot rasism, fördomar och minoritetsförtryck, och det uttalade syftet att lära av historien mot att fokusera på nuet och framtiden.
En möjlig tolkning är att Pagrotsky inte bekymrar sig så mycket om kommunismens rykte, utan att han vill göra forumet ännu mer uttalat uppfostrande och opinionsbildande än det redan är: Mindre historia och universella principer, mer nutid och normkritik.
Det är därför alliansregeringen borde ha lagt ned myndigheten. Vinner de rödgröna valet 2014 får vi sannolikt se betydligt radikalare förslag än Pagrotskys. Forum för levande historia kanske får i uppdrag att propagera för trender i tiden som ”hen” och polyamori?
