Framtidens europeiska båge
Den beska innebörden av Karlfeldts dikt, att det är farligt för Sverige att nonchalera de ryska maktambitionerna, är inte lika aktuell i dag. Över hundra år har passerat. Men istället har sorglösheten ersatts av en annan form av naivitet. Nu är det föreställningen att Ryssland bör hållas på gott humör som dominerar.
Den ”ryska björnen” får inte provoceras, har det hetat i över ett halvt sekel nu. Devisen gör anspråk på klokskap men är vid skärskådan märklig. Dels avhumaniserar den faktiskt ryssar, dels bygger logiken på den starkes rätt. Och historien ger snarare vid handen att Ryssland provoceras av svaghet än något annat. Men den attityden har visat sig synnerligen seglivad .
Kriget i Ukraina har varit säkerhetspolitiskt klargörande. Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och Frankrikes president Emmanuel Macron skämmer envist ut sig med idel undfallande manövrar mot Vladimir Putin. Båda vill av allt att döma tvinga Ukraina till en förhandlingslösning på det att allt kan återgå till något slags som vanligt.
Tyskland och Frankrike har visat att de inte är säkerhetspolitiska tillgångar utan problem. Detta vid sidan av de iskalla egoisterna Ungern och Österrike och det korrupta Schweiz (en färsk amerikansk kongressutfrågning visade hur djupt Putins tentakler nått i landet). Det är Storbritannien, Polen och Baltikum som med sammanbiten realism ställt sig i främre ledet. I den bågen formas förhoppningsvis ett bättre framtida Europa och i allra bästa fall innefattandes de nordiska länderna.
”Tyskland och Frankrike har visat att de inte är säkerhetspolitiska tillgångar utan problem.”
Typiskt nog är det i brittiska tidskriften Spectator som några sanningens ord hörs från just en ryss; professor Sergey Radchenko vid John Hopkins-universitetet. Att Ryssland bör förlora kriget (och alltså inte tillgodoses på något sätt) är en självklarhet för honom, men mer än så: Ryssland bör förödmjukas. Inte i övermått men så pass att man blir tvungen till den moraliska självrannsakan man behövt men avvisat ända sedan Sovjetunionens fall. Med mindre än så kan ingen solid internationell ordning återställas.
Det är hårt men förmodligen riktigt. Tilläggas kan att det finns en och endast en anledning att visa Ryssland mer varsamhet och det är dess kärnvapen. Men då skall man veta att ett nukleärt ragnarök ligger långt bort kriget till trots. För det krävs fler viljor än Putins i det ryska protokollet och det är mycket osannolikt att de kan uppbådas. I så fall handlar det om så kallade taktiska kärnvapen som mer är som gigantiska bomber. De utgör en risk i detta, men inte mer än att Kreml inser att man då ådrar sig ett dramatiskt svar från väst.
Det är inte klokskap att vilja se små tröstpris i form av ukrainska territorier till Ryssland så att Putin skall slippa framstå som förlorare. Det är cynism. Och det är att skjuta på ett fundamentalt säkerhetsproblem på framtiden. Ukraina tar för övrigt gärna emot ännu fler vapen från Sverige.
