Frihet på entreprenad

Därmed inte sagt att det är ofördelaktigt. Valfrihet, mångfald och konkurrens skapar dynamik inom välfärden. Men vi står också inför en rad utmaningar. När folkpartiledaren Jan Björklund intervjuades i gårdagens P1 morgon pekade han ut en av dem i samband med en diskussion om skärpta regler för landets fristående skolor, nämligen meddelarfriheten.

I offentliga verksamheter får som regel inga anställningsavtal med krav på tystnadsplikt förekomma. Det är en tydlig signal om att de offentliga institutionerna är i allmänhetens tjänst. I praktiken innebär meddelarfriheten ett skydd för den enskilde inom offentlig verksamhet mot att straffas av sin arbetsgivare efter att ha uttalat sig. Arbetsgivaren får inte ens efterforska vem i organisationen som kan ha läckt uppgifter till media.

Lagen utgår från insikten att insyn är en förutsättning för kontroll, och ett sätt att minska risken för maktmissbruk och missförhållanden.

Av förklarliga skäl gäller inte offentlighetsprincipen, inom vilken meddelarfriheten ryms, privata företag. De ska inte behöva riskera att deras affärshemligheter eller strategier görs tillgängliga för utomstående.

Men vad gör man då i de fall där privata aktörer har till uppgift att utföra myndighetsutövning eller utför andra offentligt finansierade välfärdstjänster? Inom äldreomsorgen kan man, men behöver inte, skriva ett kontrakt som svarar upp till den meddelarfrihet som gäller inom offentlig verksamhet.

När Ljungby lasarett för en tid sedan planerades läggas ut på entreprenad fanns inte en tanke på att skriva in meddelarfrihet för personalen i avtalet. Först när det påtalades i ett upprop av mediechefer i Kronoberg, där också Smålandsposten representerades, aktualiserades debatten i landstingsfullmäktige. Samtidigt, vilket inte kan nog understrykas, har avtal aldrig samma tyngd som lagtext.

Med den snabba uppluckringen av gränsen mellan privat och offentlig sektor ökar behovet av enhetliga regler. Privata aktörer som finansierar sin verksamhet med offentliga medel kan också sägas stå i allmänhetens tjänst. Om det är rimligt att en lärare med ansvar för barn ska kunna avslöja missförhållanden på en skola utan att drabbas av repressalier när skolan är offentligt driven så är det lika rimligt att det ska kunna ske om det handlar om en fristående skola.

I dag är antalet fristående gymnasieskolor nästan lika många som de kommunalt drivna. De fristående grundskolorna har fördubblats på 13 år och uppgår i dag till drygt 700 skolor. Att friskolorna på vissa orter är fler än de kommunala säger något om behovet av en översyn.