Ge inte Putin ammunition

I en ny rapport från Amnesty International riktar man kritik mot Ukraina för vad människorättsorganisationen menar är brott mot krigets lagar. Bland annat pekar Amnesty på att landets militär utsätter sin egen civilbefolkning för fara i och med att man har baser i bostadsområden.

Alla stater ska följa kriget lagar. Att ideella krafter granskar en stat som är inblandad i ett krig, och riktar kritik när det är nödvändigt, är en viktig mekanism i hela den process som finns både för att bevaka de mänskliga rättigheterna och hålla stater ansvariga för krigsbrott.

Men Amnesty borde ha förstått att denna rapport skulle komma att användas som ett propagandaverktyg av den ryska aggressionsmakten som har invaderat Ukraina. Så har redan börjat ske. Risken är att Ryssland kommer legitimera sina krigsbrott i Ukraina med hänvisning till Amnestys rapport.

Det är allvarligt i ett läge där det auktoritära Ryssland gör vad det kan för att besegra ett Ukraina som strävar efter en allt bättre demokrati – och för att underminera omvärldens stöd till Ukraina.

Genom sitt agerande har Amnesty i praktiken kunnat utnyttjas i en auktoritär stats informationskrigföring. Det är sorgligt för såväl Amnesty, Ukraina – och för den delen alla demokratikämpar i Ryssland. Det skadar förtroendet för Amnesty, en organisation som många har sett upp till som en förkämpe för mänskliga rättigheter.

Amnesty har förståeligt nog fått kritik i sin tur för detta agerande, inte minst från Ukraina. Ja, Amnestys egen lokala avdelning i Ukraina har protesterat mot rapporten. Och inte blev det bättre när Amnestys internationella sekreterare Agnes Callamard menade att folk som kritiserar rapporten är ”sociala medier-mobbar och troll” som ägnar sig åt ”krigspropaganda, desinformation”.

Det bör dessutom nämnas att rapporten rent sakligt också har kritiserats för bristande förståelse av krigets natur. Som Jack Watling, krigsforskare vid brittiska försvars- och säkerhetstankesmedjan Royal United Services Institute, påpekat kan det näppeligen betraktas som krigsbrott att militära styrkor befinner sig på de platser de har i uppgift att försvara.

Ryssland bombar redan civila mål utan att ta hänsyn; de fyller ingen funktion som ”mänskliga sköldar” åt ukrainska soldater. Det är inte som att Ukraina anfaller Ryssland under skydd av sina civila. Tvärtom är soldaternas närvaro den form av skydd som kan erbjudas när ryska styrkor anfaller. Till saken hör också att civilbefolkningen har uppmanats, och erbjudits hjälp, att evakuera.

Även den svenska emeritusprofessorn i folkrätt Ove Bring instämmer i att det inte rör sig om något självklart krigsbrott, eftersom det inte är säkert ”att någon annan placering varit möjlig för de ukrainska styrkorna”.

Amnestys rapport kan liknas vid en skuldbeläggning av offret. Det är Ukraina som har invaderats, och aggressorn Ryssland som är boven i dramat. Det är Ryssland som skoningslöst dödar civila i Ukraina. Inte det invaderade landets soldater som offrar sina egna liv för att försvara både landets självständighet och befolkning.