Ge medborgarna LOV
Nu kan det inte vara en nyhet för någon att det även förekommer grava missförhållanden i kommunala verksamheter. Att vanvård tillhör undantagen och inte regeln kan dock behöva påpekas. Svensk äldrevård brukar överlag få gott betyg av brukarna när kvalitetsmätningar genomförs.
Vad handlar då det så kallade tvånget om? I själva verket handlar det om att bryta ett tvång. I många kommuner är de offentliga tjänsterna monopoliserade. Brukaren av äldrevården har inga valmöjligheter utan är utelämnade åt kommunens tjänster, mer eller mindre flexibelt utformade.
Lagen om valfrihetssystem, LOV, som trädde i kraft för snart tre år sedan är frivillig att införa. Regeringen vill gå ett steg längre, och tvinga kommunerna att ge sina medborgare mer makt över tillvaron. Om man som brukare av ideologiska eller andra skäl inte tycker om privata alternativ, ja då kan man också låta bli.
Men hur ska gamla skröpliga människor kunna välja? LOV är tydlig med att ansvaret för information om de olika valmöjligheterna ligger på kommunen. Ingen ska lämnas ovetande om vad valen innebär. Valen behöver heller inte vara så svåra.
En annan skiljelinje mellan en vanlig upphandling, inom ramen för Lagen om offentlig upphandling (LOU), är att det inte föreligger någon priskonkurrens mellan utförarna. Istället är det kvalitet och utveckling av verksamheterna konkurrensen består i. I det mångkulturella Botkyrka erbjuds till exempel hemtjänst på 50 olika språk. Det är alltså efterfrågan som får styra. En av de stora vinsterna får nog ändå sägas vara möjligheten att välja bort en utförare man inte trivs med. Det är denna medborgerliga makt över vardagen som skrämmer S, V och MP när de säger nej till införandet av LOV.
LOV har också den fördelen att kommunen kan ställa helt andra krav på utföraren än via den EU-rättsligt bundna Lagen om offentlig upphandling. Det innebär att lokala småföretag har en chans att konkurrera om offentliga kontrakt. Det kan till exempel handla om att erbjuda närproducerad mat, vilket är svårt att erbjuda i en traditionell upphandling där priset är av stor betydelse och där man inte får ställa krav som kan gynna lokala livsmedelsproducenter. Man kan ju till exempel tänka sig att en och annan brukare hellre äter kött från djur som omfattats av den svenska djurskyddslagstiftningen än antibiotikapumpade grisar från Danmark. Med LOV kan de få lov att välja vad de vill, förutsatt att det finns företag som erbjuder tjänsterna.
Så ja, det är på tiden att privata utförare inom äldrevården blir ett tvång. Om man nu vill uttrycka det på det sättet.
