Ge upprättelse åt inbrottsdrabbade

Som lekman kan man förstås undra om Växjö tingsrätt tappat omdömet eller om den har bestämt sig för att agera valarbetare åt SD. Men rätten dömer efter nuvarande regler, och bostadsinbrott ses som grov stöld, med ett minimistraff på sex månaders fängelse. Om det som i det aktuella fallet är första gången som tjuven åker fast innebär det villkorlig dom. Det är inte domstolen det är fel på, utan lagen.

Att någon ska gå in i ens hem är något de flesta av oss oroar oss för. Inte minst för att någon ska ­bryta sig in när man själv är hemma. Risken att utsättas för våld finns naturligtvis. Många inbrotts­tjuvar tar droger före brotten och vem vet hur de reagerar om de stöter på någon inne i huset. Människor som drabbats av inbrott vittnar dessutom ofta om en kvardröjande effekt. Känslan av att någon främmande varit i ens hem är värre än förlusten av ekonomiska värden.

Men det är just den ekonomiska förlusten som rättsstaten koncentrerar sig på. Inbrott är ett egendomsbrott. Men det vill nu alliansregeringen ändra på. I en debattartikel i gårdagens DN föreslår allians­ledarna en ny brottsrubricering: inbrottsstöld.

Det nya brottet ska i större utsträckning motsvara vanligt folks upplevelse av inbrottet som en kränkning. Det är inte det ekonomiska brottet – stölden – som är det stora, utan att ogärningsmannen kränker en annan människas personliga sfär.

Det nya brottet ska ha ett minimistraff på ett års fängelse vilket alliansen hoppas ska göra att betydligt fler inbrottstjuvar verkligen döms till fängelse. Ytterligare ett skäl att höja straffskalan är att signalera att polisen måste lägga större kraft på att utreda bostadsinbrott.

I?dag är det pinsamt få bostadsinbrott som klaras upp. Under 2013 personuppklarades endast tre procent av inbrotten. Det beror knappast på något annat än att polisen prioriterar bort den typen av mängdbrott. Den tekniska bevisningen vid inbrott torde ju med dagens teknik ofta vara mycket god.

Det finns både praktiska och moraliska skäl att skärpa ­straffen för inbrott. Vad som är viktigt att komma ihåg är att straff inte är något vi har för brottslingarnas skull, utan för brottsoffrens. Straffet ska i möjligaste mån utjämna en begången kränkning. Personen som fick sin trygghet i hemmet förstörd ska känna att han eller får rätts­statens stöd. Annars är risken att vanligt hederligt folk tappar tron på samhället.

I?dag är det pinsamt få bostads­inbrott som klaras upp.

Mathias Bred