Granskarna granskade

Poliser ska inte utreda poliser, brukar det heta i den allmänna debatten ibland präglad av föreställningar om kåranda som ibland tycks vara hämtade mer från deckarens värld än vardagens verklighet. Och det är ett sådant krav som det är lätt att stämma in i. Mellan verksamhet och granskning ska i princip alltid bodelning råda. I går upprepades kravet på en självständig myndighet i professorn vid i Göteborg universitet Dennis Töllborgs, utvärdering av polisens agerande i samband med ett ingripande av piketen i staden som ledde fram till en ung mans död. Flera andra av Töllborgs förslag ter sig minst sagt rimliga: Poliser som varit i tjänst i samband med ett dödsfall ska höras omgående och kommunikationen med anhöriga bör också regleras. Men kravet på en oberoende myndighet som Töllborg torgför tycks handla lika mycket om symbolik som praktik.

Så har också en stor del av maktdelningen som genomförts under senare år motiverats med symbolik – och det har varit väl så viktigt. Ingen påstod att granskningen av Sida var korrumperad, men med tanke på de miljarder som myndigheten administrerar var det orimligt att effektvitetsgranskarna satt i samma hus. Samma förhållande gäller för socialförsäkringssystemen som också har en egen granskningsmyndighet. Bortsett från Töllborgs undersökning visar emellertid flera granskningar från så olika institutioner som JK, JO, riksåklagaren och en parlamentarisk sammansatt grupp att polisens internutredningar fungerar. Argumentet för en ny separat myndighet är således inte att dagens verksamhet vid Riksenheten för polismål brister, utan att verksamheten av en bred allmänhet ska uppfattas vara skild från polisens arbete.

Debatten är också påfallande rörig. Poliser utreder poliser, det är sant. Men även med en ny organisation skulle personalen vara rekryterad från polisens utredare. Det skulle vara polisens ordinarie tekniker som på uppdrag genomför tekniska utredningar. Dessutom leds redan i dag förundersökningarna av en person som inte är underställd polisen; nämligen en åklagare. Det gäller för övrigt alla grövre brott i Sverige.

När socialdemokraternas Thomas Bodström föreslår en självständig myndighet till skillnad från den mer oberoende enhet inom polisen som regeringen har drivit igenom är det omöjligt att bli upprörd. Så sent som i somras fattades det beslutet.

De nya granskningsmyndigheterna som etablerats har blivit ett viktigt inslag i svensk maktdelning. Känsloargumentet för en helt fristående organisation finns där.

Men även justitieutskottets ordförande måste ju känna till alla de utredningar som faktiskt konstaterat att den nuvarande ordningen på det stora hela taget fungerar tämligen bra.