Greppet om staten
ommunminister Sven-Erik Östberg (s) är upprörd. Inte över resultatet i allians rapporten som ifrågasätter det rimliga i att sex socialdemokrater tillträtt som generaldirektörer det senaste året. Nej, han anser att själva rapporten i sig är "på vägen till kränkande". Östberg är ansvarig för regeringens utnämningar och slår förstås hellre tillbaka än lägger sig på rygg och sprattlar.
Det är inte första gången statistik redovisar hur politiserad statsförvaltningen är. För två år sedan gjorde exempelvis Ekot en granskning vilken visade att de tyngsta ambassadörstjänsterna innehas av före detta statssekreterare eller politiker. Avslöjandena om nepotismen inom socialdemokratin har avlöst varandra under senare år. Alliansen har varit tydlig i sin kritik och krävt att hela systemet med utnämningar görs om. Som det ser ut i dag är det tveksamt om Sverige uppfyller de krav som ställs i FN:s konvention mot korruption. Där stadgas att konventionsstaterna ska ha ett system för rekrytering av offentliga tjänstemän som grundas på öppenhet, objektiva kriterier som förtjänst, opartiskhet och skicklighet.
I en tidigare rapport har alliansen visat att det skapats socialdemokratiska reservat i den statliga förvaltningen. Arbetsmarknadsstyrelsen har till exempel aldrig haft någon annan än en socialdemokrat som chef. Det är förstås bekvämt, eftersom det är AMS som presenterar de officiella arbetslöshetssiffrorna.
Vad beror då denna övervikt av socialdemokratiska chefer i statsförvaltningen på. Både Göran Persson och företrädaren Ingvar Carlsson har gett uttryck för att personer med borgerliga sympatier i hög grad rekryteras av näringslivet, en dörr som varit mer eller mindre stängd för socialdemokrater. Därför har regeringen valt att istället rekrytera dessa till statliga toppjobb. På detta sätt har alltså partiet under sitt långa maktinnehav vuxit samman med statsförvaltningen. Man måste vara blind om man inte ser demokratiska risker i att partiboken är avgörande när statliga toppjobb tillsätts.
Alliansrapporten visar dessutom att de nya generaldirektörerna med socialdemokratisk bakgrund dessutom i flera fall fått klart högre lön än sina företrädare. Oseriös rapport, replikerar statsrådet Östberg. Vad ska man då säga om hans egen utnämningspolitik?
