Hälsan tiger still i Konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottets senaste granskningsrapport (2023/24 KU 10) lär heller inte få den uppmärksamhet den förtjänar. Ledarredaktionen har lyckats att ta del av den ännu otryckta handlingen som officiellt presenteras i januari. Den årliga ”nyårsgranskningen” brukar hamna i skuggan av senvåren hantering av anmälningar av statsråd, men det gör inte denna vakthunds rapport mindre viktig. I betänkandet som är en ren tjänstemannaprodukt ryms en granskning av hur de senaste regeringarna hanterat alltifrån det statliga ägandet av bolag till hur de hanterat lagstiftningsprocessen.

Det är på den senare punkten som utskottets ledamöter - ledda av den socialdemokratiska ordföranden Ida Karkiainen och vice ordföranden, moderaten Erik Ottosson, på kanslisvenska riktar kritik mot regeringarna.

Lagrådet är den instans som har att kontrollera om lagförslag är förenliga med grundlagarna eller ”rättsordningen i övrigt” och Konstitutionsutskottet markerar att rådets ledamöter får för kort tid till förfogande för sin granskning.

Anmärkningsvärt är också att när regeringarna sedan ska ta ställning till Lagrådets yttranden där ett förslag godkänns eller avstyrks så går det ofta undan. I nästan hälften av fallen beredningen på mindre än en månad.

Mellan raderna kan man dra slutsatsen att KU anser att regeringen driver igenom sin vilja oberoende av vad Lagrådet sagt. Om ett lagförslag underkänns av Lagrådet borde det rimligen ta tid att arbeta om eller bereda den proposition som riksdagen ska ta ställning till.

Det finns två aktuella exempel som inträffat efter KU:s granskningar:

Den 30 oktober avstyrkte Lagrådet ett regeringsförslag om likvärdiga förutsättningar för privata och kommunala utförare. Lagrådet kritik var hård. Regeringen valde ändå den 19 december att lägga fram förslaget till riksdagen.

Det än mer kontroversiella förslaget om tillfälliga gränskontroller vid inresa till Sverige sågades av Lagrådet så sent som den 8 december. Regeringen ignorerade kritiken och lämnade en proposition till riksdagen den 21 december.

Riksdagen skulle urholkas om Lagrådet fick vetorätt över förslag. Men att regeringen återkommande ignorerar Lagrådets yttranden underminerar samtidigt denna kontroll och riskerar att leda till att lagar prövas i efterhand av domstolar. Det undergräver också demokratin. Rimligen är det bättre att lagen blir ”rätt” från början än att den blir ‘rätt’ efter lång väntetid.

Det är egentligen kontentan av KU:s ord. Ja, Konstitutionsutskottet eftersträvar politisk enighet. Det medför att kritiken mot regeringarna är samstämmig och mild. Någon gång måste också skiljelinjer framträda i utskottets bedömningar.

Men KU framstår trots ett ibland överdrivet sökande efter konsensus som en oas i ett polariserat politiskt samtal. Den juridiska granskningen sätts i första rummet. Det konstitutionella perspektivet prioriteras. Dagens KU är varken platsen för rubriksökeri eller politiskt skådespel - och det är bra det.