Handel med principer
Regeringen har tagit fram ett åtgärdsprogram för att förbättra jämställdheten inom handeln. Det är utrikeshandelsminister Ann Lindes (S) sätt att bidra till regeringens feministiska utrikespolitik. De sex åtgärderna har som mål att Sverige skall verka för att handelsavtal, främst på EU-nivå, i framtiden skall innehålla jämställdhetsanalyser. Och förstås i förlängningen åtgärder som främjar näringssektorer som domineras av kvinnor.
Man vill också se till att utrikeshandeln börjar generera jämställdhetsdata. Ett konkret exempel är att de främjandedelegationer som den halvstatliga utrikeshandelskammaren Business Sweden anordnar skall redovisa hur många män respektive kvinnor som följer med på resorna till andra länder i jakt på investeringar. Det lär bli en effektiv åtgärd, i alla fall på ytan, näringslivet har visat sig vara känsligt för den typen av negativ press som dåliga jämställdhetssiffror innebär. Business Swedens resor går dock inte bara till goda grannar som redan är övertygade om mäns och kvinnors lika värde, utan till länder som inte tror på fritt företagande eller jämställdhet mellan könen.
Skall man då gå den typen av regimer till mötes? Frågan är befogad, men också vagt bekant. Nämligen från regeringens feministiska utrikespolitik. Den har redan levererat svårslaget hyckleri i form av beslöjade svenska ministrar på besök i Iran. Den internationella handeln, som redan måste te sig motbjudande för principfasta ideologer, lär snabbt urholka regeringens ambitioner.
Ett annat sätt att hantera marknadskrafterna är att bejaka dem så gott det går. Det tänkandet har inte bara varit lättare att framställa som mer ideologiskt hållfast utan har också givit resultat: de flesta regimer som försökt begränsa sina medborgare har fått bli varse att människor prioriterar ett fritt utbyte av varor och tjänster högre än ideologiskt motiverad isolering.
Tyvärr stöter även den inställningen till marknaden på problem. Främst i form av Kina, en icke-reformerad enpartistat som just nu rullar ut ett enastående övervakningssystem riktat mot medborgarna. Samtidigt som landet är en ovärderlig part i den avancerade tillverkningsindustrin och internationella handeln.
I detta komplexa och ideologiskt otillfredsställande handelsklimat finns förstås en möjlighet för regeringens åtgärder att bära frukt. Särskilt de mer konkreta punkterna som gäller att föra könsuppdelad statistik över näringar och handelsmönster. Men när bruttoresultatet väl står klart lär man upptäcka att vinsten främst var inrikespolitisk.
