Hessen visar vägen?

I vanliga fall hade det varit ett delstatsval bland andra. Nu sammanföll regionvalet i delstaten Hessen, i mellersta Tyskland, med en särskilt intressant tid i tysk politik – under vilken marken har gungat betänkligt under förbundskansler Angela Merkel. Utfallet i valet resulterade under gårdagen i beskedet att Merkel inte ställer upp till omval vid de tyska kristdemokraternas kongress i december.

Ledare • Publicerad 30 oktober 2018

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Angela Merkel meddelade igår att hon i december kommer avgå som partiledare för de tyska kristdemokraterna.Foto: Kay Nietfeld

Delstatsvalet har kallats för det ”lilla förbundsdagsvalet” och betraktas som en indikator på regeringens popularitet.

Valet blev i mångt och mycket en upprepning av det i den sydöstra granndelstaten Bayern för ett par veckor sedan. Förbundskanslerns kristdemokratiska parti CDU backade då kraftigt, och i Hessen åkte partiet nu på ett nytt bakslag och backade med tio procentenheter till historiskt låga 27 procent.

Annons

Socialdemokraterna SPD gjorde ett minst lika dåligt val och gick från 30,7 till 19,8 procent – vilket är en trend som känns igen från stora delar av Europa. De etablerade partierna lyckas inte längre samla lika stora delat av väljarkåren, och de gamla socialdemokratiska partierna befinner sig i en närmast akut kris.

Bättre går det för de yngre och mindre partierna. De Gröna landade likt SPD på 19,8 procent, men fick 94 röster fler och blev därmed andra största parti. Det är en kraftig ökning från förra valets 11,1 procent. Även det nationalistiska Alternativ för Tyskland går starkt framåt, får 13,1 procent och är nu representerat i alla delstatsparlament. I Hessen har 108 000 av de väljare som röstade på CDU i förra valet nu gått till De Gröna. Omkring 96 000 har i stället gått från CDU till Alternativ för Tyskland.

De tyska kristdemokraterna verkar således lida av samma problem som Moderaterna, som i takt med partiets ställningstaganden i frågor om bland annat kultur, migration och integration har tappat till såväl Centerpartiet som Sverigedemokraterna den senaste mandatperioden.

Angela Merkel har varit förbundskansler sedan år 2005 och partiordförande för CDU sedan år 2000. Hennes fjärde regering – en koalitionsregering mellan CDU, det bayerska systerpartiet CSU och SPD – har suttit vid makten i ett halvår. Arbetet har präglats av inre motsättningar, inte minst på grund av migrationsfrågan.

Trots avgångsbeskedet vad avser rollen som partiordförande avser Merkel att fortsätta som förbundskansler till nästa ordinarie val år 2021. Om hennes regeringskoalition lyckas överleva till dess, vilket knappast är givet.

Det är inte första gången som CDU och SPD straffas för sina gemensamma koalitioner. Lockelsen för traditionellt dominerande partier att samarbeta för att lösa parlamentariska svårigheter och undvika svaga regeringar är enkel att förstå. Den känns igen även hemifrån.

Sverige och Tyskland skiljer sig naturligtvis åt, men länderna har också mycket gemensamt och delar inte sällan politiska skeenden. Om den tyska erfarenheten lär oss någonting är det att politiskt samarbete måste baseras på gemensam politisk vilja. Stora koalitioner riskerar att undergräva förtroendet för de styrande partierna, försvaga den demokratiskt viktiga oppositionen och spela nya politiska motståndare i händerna.

catarina kärkkäinenSkicka e-post

Annons