Höger eller pulverisering

Även under trycket av en coronakris fortsätter opinionsmätningarna att dugga som de skall. SVT/Novus siffror häromdagen bekräftade vad som förut noterats, att Socialdemokraterna stiger och Sverigedemokraterna sjunker. Men Liberalerna – de sjunker såpass att de håller på att drunkna.

Ledare • Publicerad 27 april 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Inte mer än 2,6 procent av svenskarna skulle vara hugade att rösta på dem om det vore val idag. Partisekreterare Juno Bloms kommentar till de låga siffrorna är ofrivilligt självförintande: ”Det är självklart tråkigt med låga siffror. Men det som oroar mig är coronakrisen och Sveriges framtid.”

Annons

Jo. Hon ger ord åt de liberalväljare som måhända står och väger om de skall fortsätta bry sig om det där partiet eller inte. Hur viktigt är det egentligen att fortsätta hålla ett parti under tre procent under armarna av gammal lojalitet? Blottar inte coronakrisen futtigheten i sådana känslor?

En annan signal om existentiell vanmakt är den väckta tanken på ett samgående mellan Liberalerna och Centern. Sådant tänktes redan på nittiotalet men blev förstås bara tankar.

Frågan är varför sådana skall behöva tänkas över huvud taget. Om ett politiskt parti är så sargat att det inte längre ser möjlighet att överleva på egen hand utan undrar vem det skulle kunna fusionera sig med, vad är i så fall poängen med partiet? Partier är inte som företag där röster skall räknas som kapitaltillskott. Partier bärs av idéer och övertygelse. En operation som går ut på att slå ihop ett parti med ett annat för att det annars åker ur riksdagen är ju ett försök att rädda en form snarare än ett innehåll. Lägg ned partiet i så fall.

Allt är dessutom inte förlorat. Kristdemokraterna noterade siffror i samma härad som Liberalernas när de satt i Alliansregeringen. Men genom att åtminstone partiellt röra sig mot högerpositioner återvann man förtroendet hos de borgerliga väljare man en gång haft.

Ett minimivillkor för en sådan strategi för Liberalernas del – och det är den enda realistiska strategi som står till buds – är förstås att man bryter upp januariöverenskommelsen och sällar sig till oppositionen. Återigen finns den kristdemokratiska analogin i dess uppbrott från decemberöverenskommelsen.

Eller för den delen i Liberalernas egen historia. Inför valet 2002 pekade opinionskurvan rakt ut ur riksdagen. Men när de lanserade krav på språktest, krav på socialbidragstagare och krav på allt möjligt såpass att ordet kravliberalism myntades, då vände allt och man kunde räkna in ett succéval. Man utnyttjade sin högerpotential.

Inte bara den svenska ekonomin utan även den politiska strukturen kommer att skakas om rejält av coronakrisens stötvågor. Skall Liberalerna undvika en pulverisering finns det bara en väg ut och den är åt höger.