Högskolor borde ha inträdesprov
På många håll finns en helt orimlig diskrepans mellan nationella prov och gymnasieelevers slutbetyg. Handelshögskolans rektor Lars Strannegård skrev i veckan på DN debatt (11/5) att vissa skolor har satt i system att ge konsekvent högre betyg än vad som kan förväntas utifrån de nationella proven.
Då detta vidare bidrar till en orimlig orättvisa vid antagning till högre utbildning hotar Strannegård med att rödlista vissa skolor och införa tester för att hantera de skolor som pekas ut av Skolverket som konsekventa givare av glädjebetyg.
Debattinlägget framstår mest som ett hot. Men det vore bra om högre utbildning införde antagningsprov i stället för att helt förlita sig på betygen. Om högre utbildning ska kunna hålla god kvalité måste antagning utifrån meriter ske.
Kraven som ska ställas på hoppfulla sökande behöver vara tydliga och samma för alla. Det är så som betygskriterierna är tänkta att fungera. Men eftersom det skiljer så från skola till skola är det inte samma krav som gäller för alla.
Det är en allmän trend att kraven förslappa. Men elever som inte klarar av att bli godkända är inte hela bilden. Betygsinflationen sker på bred front och det handelshögskolan pekar på är problem med skolor som sätter relativt höga betyg. Om genomsnittet är toppbetyg går det inte att formulera rättvisa krav vid antagning. Strannegård lyfter bara idén. Men den är värd att ta upp.
Högre lärosäten borde själva ansvara för inträdesprov. Det skulle innebära skyldigheter och kostnader för dessa högskolor och universitet. Kostnaden att anordna provskrivningar och svårigheterna att definiera kraven gör att det här inte kommer ske över en natt. Lars Strannegård beskriver idén i generella ordalag. Men det är något man borde undersöka och på sikt upphöja som allmän princip för svenska högre lärosäten.
Om högre utbildning ska kunna säkra sin kvalité och skydda sig från gymnasiernas bristande betygssättning behöver institutionerna själva formulera krav och möjliggöra för rättvis prövning av kunskaper. Det skulle kunna bidra till både ett mer rättvist system för antagningen till de attraktiva utbildningarna och sätta press neråt mot gymnasierna att på riktigt förbereda de elever som efterfrågar en högskoleförberedande utbildning.
Om kvalitén för utbildningen ska säkras behöver eleverna för eller senare möta fasta krav. Det har historiskt skett genom studentexamen och examensprov, något som finns kvar i Finland. Eftersom det nu snarare går i en riktning av lägre krav i svenska gymnasieskolan, exemplifierat av debatten om lärare ens ska behöva underkänna elever, behöver universitet och högskolor själva ta på sig rollen som kontrollinstans.
Högre lärosäten behöver inse sin hotade position som trovärdiga lärdomsinstitutioner. Det är de som borde ställa kraven och hålla i proven. Inte gymnasier som ser med blida ögon på, när fusk och oärlig betygsättning sätter band på elevernas lärande.
