Hundra års fängelse
Hundra år delat på tjugotre personer blir mer än fyra år per person. Det är resultatet när Svenska Dagbladet summerar fängelsestraffen efter påskkravallerna i Linköping och Örebro. Det är rejält. Både att så många dömts och att de får ordentliga straff. Nästan alla har efter omfattande bevisning från polisens kameror i drönare och på uniformer visats vara skyldiga till brottet grovt blåljussabotage.
Det är ett ganska nytt brott som bara funnits med sedan januari 2020. Den dåvarande rödgröna regeringen hade under hela mandatperioden drivits framåt av oppositionen som tog fram reformer för att skärpa straffen och bryta negativa trender. Men en sak kunde man inte förmå Socialdemokraterna att lösa och det kommer att få stora konsekvenser för påskkravallernas efterspel. Regeln är fortfarande att man friges efter att ha suttit två tredjedelar av tiden i fängelse. Den sista tiden är man övervakad men hemma. Det innebär att hundra år lär bli till mindre än sjuttio.
Att ha människor som begått brott i fängelse är inte ett självändamål, det är viktigt att betona det när man har ett politiskt klimat som kan uppfattas som en budstrid om hårdast straff. Däremot är det ett mål att få bort kriminella från möjligheten att begå fler brott och bort från personerna som de påverkar negativt.
Att tjugotre personer lyfts ut från utanförskapsområden kommer att märkas. Det är nog många, både i Linköping, Örebro och utanför, som är förvånade över utfallet efter den mycket intensiva och farliga händelsekedjan i våras. Då klagade en del på att polisen var för passiv, nu buras buset in i en sådan omfattning att det finns goda förutsättningar för lugn och ro i ett av landets utsatta bostadsområden.
Både för att tjugotre våldsamma personer försvinner men också för att andra får se mycket påtagliga konsekvenser av att tända eld på polisbilar och att utsätta andra för livsfara. Det är lättare att tänka efter i lugn och ro.
Men det är den nuvarande högerregeringen som håller i den sista pusselbiten som kan stimulera eftertanken. I Tidö-avtalet står att man är överens om att slopa automatisk tidig frigivning och istället återgå till den gamla ordningen: den som visat på gott uppförande och individuell utveckling som tyder på att risken för brottslighet är över skall kunna ansöka om tidig frigivning.
Det kan förbättra situationen både i och utanför anstalten. Dels genom att exempelvis upploppsmakare faktiskt sitter av hela sitt fängelsestraff och dels genom att det skapar riktiga incitament till att delta i de olika program för återanpassning som Kriminalvården erbjuder.
Det finns faror med att mindre allvarliga brott ges allt för hårda straff. Då kan människor härdas och förlora incitamenten till att ge sig in i samhället igen. Men Sverige är mycket långt ifrån det diket, vi håller just på att kravla oss upp ur det andra. Det där kriminella gäng rekryterar ungdomar för att begå mord för att de kommer ut ur fängelset efter som mest sex år.
