Hur nå fred med Ryssland?
Problemet med Ryssland, sades det en gång insiktsfullt, är att det aldrig är klart var Ryssland börjar och var Ryssland slutar. Landets grannar har sällan svårt att peka ut gränserna för det egna territoriet men i rysk politisk kultur är det annorlunda.
Moderna anekdoter saknas inte. Flera bilder av hur demonstranter i Georgien protesterar mot hur kryssningsfartyg lägger till med ryska turister har löpt ut över sociala medier de senaste dagarna. Man kan förstå känslorna hos de vars land till tjugo procent ockuperad av Ryssland. Men de ryska turisterna är påfallande obekymrade. Det har även spritts en film där en ryss som flytt kriget till Georgien ilsket klagar över att ryssar inte är välkomna och att georgierna minsann borde passa sig.
Stora delar av det ryska samhället är ända sedan tsartiden influerat av tanken på en slags naturgiven euroasiatisk dominans. Frågan är hur man når långsiktig fred med ett land som ser sina gränser som konstant töjbara?
Nu i helgen samlas företrädare för ett trettiotal länder i Jeddah i Saudiarabien för att diskutera den frågan, åtminstone vad gäller Ukraina. Även Sverige är representerat.
Det är alltså inga direkta fredsförhandlingar det är frågan om. Till den punkten är det långt. Men det är förstås bättre än inget så länge man upprätthåller ett realistiskt perspektiv. Modeller som bygger på tanken att varje fred som går att implementera snabbt per definition är en bra fred är inte realistiska. Ukrainare och inte minst andra östeuropeiska länder vet detta; att om Ryssland inte vidkänns ett militärt nederlag, är det bara en tidsfråga innan en ny cykel av aggression tar vid.
”Ryssland behöver drivas ut ur det Ukraina vars gränser garanterades 1991.”
Flera debattörer ser det som givet att Ukraina behöver avträda landområden till Ryssland på det att båda parter ”får” något och Ukraina sedan ritt kan gå med i EU och Nato. Men även oaktat den cyniska logiken är det ett ohederligt språkbruk. Det vore inte ”Ukraina” som gick den västliga vägen efter den sådan avstyckning utan det som är kvar av Ukraina. Det är en väsentlig skillnad.
Ryssland behöver drivas ut ur det Ukraina vars gränser garanterades 1991. Det inkluderar Krim. Det är möjligt, till och med troligt, att det vore politiskt omöjligt för Kreml att godta en sådan situation. Men det skulle inte hindra ett vapenstillestånd. Ett vapenstillestånd kan vara långvarigt, se bara på gränsen mellan Nord- och Sydkorea. Men den kan ändå fungera så pass att en slags de facto-fred uppnås under flera år.
Så småningom, kanske efter inte bara ett utan flera regimskiften i Moskva, kan en rysk regering finna tiden mogen att faktiskt signera ett fredsavtal enligt stilleståndslinjen i utbyte mot att slippa sanktioner från väst. Det kanske tar decennier av lågintensiv konfrontation mellan Ryssland och västvärlden. Men det viktiga är den geopolitiska situationen som etableras, att Ukraina existerar som Ukraina.
