Hushållen straffas av rödgrön politik
Svenska hushåll får inte bara hantera konsekvenserna av vår stökiga omvärld utan även en mer hemmagjord form av ekonomiska hinder. Röran som varit med blandningen av Socialdemokraternas och Miljöpartiets skattepålagor och oansvariga ekonomiska politik behöver få ett slut.
Regeringen har inte haft kontroll över den ekonomiska politiken. Uppgörelser med olika partierna har varit motsägelsefulla och kostsamma. När det kommit till budgetomröstningar har det varit en strid på kniven om det är regeringens eller oppositionens budget som styr.
Moderaterna hoppas på ett plånboksval. Precis som med kriminalpolitiken framstår det som ett öppet mål. Den socialdemokratiska regeringen har behållit makten men tappat kontrollen.
Sedan pandemin drog igång har man åsidosatt mycket av det ramverk som införts för att säkra en ansvarsfull finanspolitik. Osäkerheten som det instabila regeringsunderlaget fört med sig har inte enbart stökat till det i blockpolitiken. Det har också gett Sverige en mer kostsam och ogenomtänkt politik.
Lågt hängande frukter vid ett regeringsskifte är att rulla tillbaka de skatter och energipolitiska felsteg som ålagts Sverige under de senaste åtta åren. Bränsleskatt, fordonsskatt, plastpåseskatt, elskatt. Lägg där till den indexerade reduktionsplikten på bränsle. Listan kan göras lång.
Men det finns djupare problem med att en svag regering styrt Sverige. Partierna har gjort upp på förhand om vilka politiska förslag som skall införas. Detaljerna, som hur mycket förslag kostar och vad som faktiskt skall uppnås, får utredningsväsendet hantera. Det var kritik som nyligen presenterades av Riksrevisionen apropå en granskning av tjugohundratalets mer kostsamma politiska reformer.
Januariöverenskommelsen var en enda lång önskelista. Regeringskansliet har fokuserat på att anställa fler pressekreterare snarare än personer med förmågan att räkna på konsekvenserna av den föreslagna politiken. Att få partierna att komma överens och få gott mottagande i media har till synes varit ett överordnat intresse. Mindre intressant har varit att se till att politiken håller ekonomiskt och utgör effektiva medel för att motverka samhällsproblem.
Regeringen vill rädda klimatet och stoppa brottsvågen. Men lösningarna är antingen tagna ur luften eller oppositionens riksdagsmotioner. Regeringen har saknat någon djupare konsekvensanalys. Inte undra på att statens pengaproblem skall lösas med högre skattetryck, följt av bidrag för att hjälpa hushållen hantera konsekvenserna.
En fortsatt ogenomtänkt och kostsam politik kan inte hantera de utmaningar som Sverige står inför. I och med riksdagsvalet behöver Sverige en ny regering. Landet har inte råd med den nuvarande.
