Hyr marken istället
Högspänningsledningen mellan Nybro och Hemsjö kommer snart att bil verklighet. I höst börjar röjningen av de drygt ettusentrehundra hektar som krävs för den nitton mil långa ledningen. Projektet som länge stod och stampade satte fart under elpriskrisen och beräknas nu vara i drift om tre år.
Lite ovanligt har varit att både kommuner, bland annat Tingsryd, stått på samma sida som markägare och protesterat mot dragningen. Detta trots höjda ersättningar vid expropriation. Kanske måste man från statens sida tänka ännu lite längre om man vill lyckas med den gröna industriboom som elektrifieringen innebär.
I höstas tillsatte regeringen, med näringsminister Ebba Busch (KD) i spetsen, en utredning om nya ersättningsmodeller för att vinna boendes gillande i samband med nya elnätsutbyggnader. Det uppdraget skall redovisas i slutet av juni i år.
Förhoppningsvis finns en modell för markhyra med i den beräkningen. Stora elnätsetableringar tar marken i anspråk och hindrar markägare från att använda den till annat, i de fall de får behålla marken. Jord- och skogsbruk är näringsverksamhet som vilka andra företag som helst, men kan idag få sina tillgångar blockerade av staten. En engångssumma betalas ut, men statens användning av marken pågår ofta i decennier.
Det borde finnas som alternativ till expropriation. Skogsägare har redan planer som sträcker sig sjuttio-åttio år framåt i tiden. Det är en långsiktig verksamhet och för den som rotat sig djupt i en landsända är det kanske en större förlust att förlora mark än att staten använder den, även om det också sker under många decennier framöver.
Man kan tänka sig att kommuner som Tingsryd gärna hade haft det som alternativ lösning. Kommuner ser sällan ett slut på sin närvaro i bygden och har flera olika handlingsalternativ för sin mark. Att kunna behålla den även om den hyrs ut under lång tid skulle kunna lösa upp knutar. Och det skulle bättre spegla statens värdering av både marken och dess användning.
När vi under åtta månader innan senaste riksdagsvalet hade en helt Socialdemokratiska regering var vindkraftsetableringar en av de högst prioriterade frågorna. Då arbetade man med att ta fram olika incitament för att få kommuner att säga ja till fler snurror. Det laborerades med att erbjuda idrottsplatser och uppfräschade samlingslokaler till kommuner som avstod från att lägga in sitt veto mot projekten. Tanken var att det skulle bli ett omedelbart och tydligt lyft för bygden samtidigt som snurrorna monterades. Men förutsättningarna för skötsel av den nybyggda idrottsplatsen kom man aldrig till i utredningen som lades på is i samband med maktskiftet.
För vissa markägare är ersättningen vid expropriation eller det tillägg man får om man avstår marken frivilligt en bra lösning. För andra, som redan har siktet inställt på kommande femtio till hundra år är nog andra avtal att föredra.
Det är inte lätt att kombinera ökad statlig aktivitet med nu levande generationer av individualister. Men det är få i regeringen som upplevt gamla tiders hårda expropriationslag. Det borde finnas förutsättningar för nya lösningar som gör att fler byggprojekt kan förverkligas.
