I takt med sitt parti, den här gången

Från fackligt håll möttes hon också av kritik efter utspel om att förändra turordningsreglerna i lagen om anställningstrygghet. Dåvarande LO-basen hotade med att dra in bidragen på 20 miljoner till partiet.

Men det var ett undantag. Wallström tog i regel inga strider. Hon gjorde varken bort sig eller utmärkte sig under sin tid som minister. Hon låg lågt och hamnade också tämligen lågt i förtroendemätningarna.

Det var när Margot Wallström lämnade politiken som hon blev populär. Hon behöll sin försiktiga framtoning, även om en förändring av hennes politiska profil anades i kritiken av den svenska välfärdsmyten och genom pläderandet för euron. Hon provocerade i varje fall knappast borgerliga sympatisörer med de budskapen. En annan förklaring till att hon tippades bli ny partiledare för Socialdemokraterna var att hon inte på samma sätt som till exemple Pär Nuder förknippades med besparingar eller impopulära beslut. Hennes konflikt med Göran Persson, som mynnade ut i att hon lämnade regeringen kort efter riksdagsvalet 1998, var också en tillgång i ett parti som vill distansera sig från det tidigare ledarskapet.

Att Margot Wallström har en särskild lyskraft som person undgår ingen. Hennes tunga meriter som kommissionär och särskilt sändebud inom FN gör henne också till en tillgång för Socialdemokraterna, som under lång tid saknat tyngd i internationella frågor. S-ledaren Stefan Löfven sa sig inte vilja dela ut några ministerposter på förhand när han välkomnade Wallström in i inrikespolitiken. Gårdagens presskonferens hade ändå en aura av regeringsbildning kring sig.

Men vad hon vill och vilka frågor hon ämnar driva är lika öppet som det mandat Socialdemokraterna går in med i valrörelsen. Margot Wallström är den här gången i takt med sitt parti.