Ideella krafter är också intressen
MÅNGA ÄRO de experter som har synpunkter på om etanol är en övergångslösning eller det optimala alternativa bränslet för bilar. Men när stridbare Björn Gillberg i gårdagens samhällsradiomagasin Studio Ett dömer ut alkoholbränslet efter noter finns det skäl att reagera.
Frågan är vilken trovärdighet Gillberg har. I programmet nämndes aldrig att miljödebattöreren även är företagare, i branschen. Sedan flera år driver han nämligen bolaget Värmlandsmetanol i Hagfors, en etablering som syftar till att just tillverka fordonsbränsle.
Det har inte gått något vidare, vilket kan förklara aversionen mot energilösningen. I årsredovisningen för 2004 framgår det att inget har producerats eller sålts. Inte en liter metanol tycks vara framställd. Drömmen om investeringen på 600 miljoner kronor känns idag avlägsen.
INTRESSANT I SAMMANHANGET för en kronobergare är för övrigt också ägarbilden i bolaget. I aktieboken dyker nämligen Klippans tidigare huvudägare Jan Bernander upp. Nätverket Gillberg-Bernander och den andre tidigare huvudägaren i Klippan Stefan Lersten är särskilt intressant. Ett tag satt Gillberg med i Klippans styrelse som ett miljöalibi, en funktion han bland annat haft i projektet tunnelbygget genom Hallandsåsen. Lersten har också sin svenska bas i Värmland, närmare bestämt i en av Arvikas högt belägna flottare sekelskiftsvillor.
Han gjorde stora pengar i Afrika på oljeaffärer och har också arbetat i Polen och Singapore. Nu återfinns Stefan Lersten till vardags i London.
Varför berätta detta? Jo, även miljödebattörer eller ideella krafter måste granskas. Det finns en tendens att frivilliga organisationer som NGO:s per definition anses företräda allmänna intressen. Att de också kan ha bindningar eller intressen noteras sällan. Ej heller att de ofta har en gräddfil till maktens korridorer.
En organisation som Gillbergs Miljöcentrum antas bara ha rätt i debatten. Nu har - det skall sägs - Miljöcentrum har genom åren haft större betydelse för utvecklingen inom miljörätten än en rad andra större och mer välkända organisationer i Sverige. Kampen mot nedsmutsande företag har varit mer miljömässigt framgångsrik är politiska kampanjer.
ÄVEN NGO:S, kända miljödebattörer och andra aktörer i det civila samhället måste granskas. Inte för att engagemanget skall misstänkliggöras. Nej, lite mer av idealitet och frivillighet skulle inte skada. Inte minst på miljöområdet. Men Gillberg, miljöorganisationer och andra NGO:s är faktiskt också makthavare.
Martin Tunström
