Ideologi och strategi mot våldet
I SCB:s undersökning visas att 40 procent av alla män stödjer det största regeringspartiet, men "bara" 30 procent av kvinnorna. Moderata partiledningens kopiering av Feministiskt initiativs och Vänsterpartiets krav på kvotering i bolagsstyrelser bör ses med samma genusglasögon, tankarna bygger på strategi mer än ideologi. Nedtoningen av valfrihet inom barnomsorgen tyder på samma taktiska - och på den punkten föga principiella linje. Storstadskvinnor antas inte vara intresserade av valfrihet. Det har (m)an "lyssnat in".
I tider av eurokris, Saabkonkurs och oroande arbetslöshet fanns en förväntan på svar från statministern om till exempel europakten, Europas sammanhållning och svensk omställningsförmåga. Till bilden hör dock att förtroendet för Reinfeldts och Borgs ekonomiska politik är så hög att kraften enligt bedömningen kan läggas på annat.
Och visst fanns det en nyans av självrannsakan i statsministerns tal om våldet mot kvinnor. I svensk politik blev det framför allt de tre röd-gröna partierna som kommit att förknippas med frågan. Om det borgerliga Sveriges organisationer stött brottsofferjourer har vänstern stöttat och inte sällan med personligt engagemang arbetat för kvinnojourerna. En radikalisering av många av kvinnojourerna parallellt med en vänsterfärgad genusdiskurs i samhällsdebatten bidrog helt klart till att frågan om våld mot kvinnor inte kom att drivas med glödande engagemang av center-höger politiker.
Ointresset är ett historiskt misstag: I en svensk kontext har rättsamhälle, kamp mot våld och arbetat för frihet varit profilfrågor för liberaler, konservativa och för kristdemokrater. Till detta kommer att frivilligorganisationernas betydelse inte heller på detta område kan negligeras. Mot ideella inslag i välfärden har den moderna vänstern i andra sammanhang länge satt frågetecken. Verksamheter som RIA i Växjö - just nu under stark ekonomisk press - passar dessutom illa i den sekularistiska världsbild som ter sig så utbredd i den politiska eliten. Att arbetet för hemlösa och människor som hamnat i spritens fängelse drivs av kyrkor och frivilliga tycks irritera somliga mer än risken att utsatta inte får hjälp. I Alingsås kommun vägrade kommunen att acceptera insamlade medel från pingstkyrkan till behövande. När det gäller kampen mot kvinnovåldet är det vänsterpolitiker som tagit initiativet, sett civilsamhällets kraft, krävt hårdare straff och effektivare rättsväsende. Och ibland har engagemanget lett helt fel; "män är djur"-diskussionen vittnade om hur en del av kvinnojoursrörelse vandrat vilse efter att ha lyssnat på för många genusteoretiker.
Våldet mot kvinnor fotsätter att vara ett stort samhällsproblem i Sverige. Som när det gäller annan kriminalitet reses frågorna om polisens prioriteringar, påföljderna i domstol och myndigheternas förmåga att samverka. Reinfeldts tal är också denna gång mer handfast än visionärt. Det är löften om mer anpassade straff för våldsverkarna och högre ambitioner i forskning om våldets orsaker. Borgerlighetens walkover är i vart fall över. Och det handlar om såväl ideologi som strategi.
