Annons

Inte en krona till Amnesty

Amnesty har alltså bett om ursäkt för sin famösa anklagelse mot Ukraina för krigsbrott. På ett sätt som slutligen satte punkt för alla förhoppningar om att hela historien bara var ett olycksfall i arbetet.
Ledare • Publicerad 8 augusti 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Nu är det i och för sig svårt att placera en hel undersökning om Ukrainas försvarskrig i ”hoppsan”-facket. Speciellt som man negligerade ukrainska Amnestys protester och utgick från Ryssland och Ukraina som moraliskt jämbördiga parter. Eller som de krav på åtskillnad mellan civilt och militärt man ställde upp var verklighetsfrämmande. Men ändå. Förhoppningar kan man alltid ha.

Först förklarade dess ordförande att kritikerna var ”troll” och borde veta hut. Men sedan, efter att kritiken nådde orkannivåer, började man referera till sin rapport som ett ”pressmeddelande” och ville gärna gjuta olja på vågorna. I söndags samlade man sig kring ett mejl som skickades till nyhetsbyrån Reuter. Men där blir det mer förunderligt.

Annons

“Amnesty International deeply regrets the distress and anger that our press release on the Ukrainian military's fighting tactics has caused…”

“While we fully stand by our findings, we regret the pain caused”.

I medier återges detta som att Amnesty ber om ursäkt. Men noga läst ”ångrar” man att man har orsakat de reaktioner som blivit. Det är inte riktigt samma sak.

Man ber definitivt inte om ursäkt för rapporten. Tvärtom framhåller man i samma mejl att anklagelserna kvarstår.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

I den mån man faktiskt ber om ursäkt (vilket alltså är en välvillig tolkning) ber man endast om ursäkt för att folk tagit illa vid sig av anklagelserna. Vilket är en rätt konstig sak att göra. Amnesty kan rimligtvis inte ta ansvar för andras ilska utan att samtidigt ta ansvar för orsaken till den.

”Amnesty kan rimligtvis inte ta ansvar för andras ilska utan att samtidigt ta ansvar för orsaken till den”

På Amnestys egen hemsida finns inte ett ord om den egna ”ursäkten”. Så frågan blir ju också: om man skriver ett mejl till en nyhetsbyrå om att man ber folk om ursäkt, men inte ber någon om ursäkt genom de egna kanalerna, har man då bett om ursäkt eller har man bara påstått att man gjort det?

Sofism - ja. Men Amnesty gillar ju sådant. Dess syn på försvarskrigets realitet som man ger uttryck för i sina anklagelser mot Ukraina, är just sofistisk. Mitt under att befolkningen utsätts för ett folkmordskrig från en långt starkare fiende.

Amnesty Internationals ukrainske ordförande har nu avgått i protest mot den ledningen. Det är det enda rätta. Men i Sverige och andra länder sluter de nationella avdelningarna upp bakom det centrala agerandet.

Detta har givit Ryssland dess bästa propagandapresent på länge. Nu kan man hävda – och hävdar redan – att dess välkända beskjutning av civila mål egentligen rör sig om attacker mot ukrainsk militär. Oberoende Amnesty har slagit fast den saken!

Så låt oss gå från sofism till handgriplighet: Inte ett öre mer till Amnesty. Från någon. Den som donerar till Amnesty har att förklara sig, inte den som inte gör det.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons