Inte ett register till
På den tiden Magdalena Andersson (S) var finansminister, det var så sent som 2021, gjorde hon ett litet men viktigt vägval. Hon struntade i Januariavtalets skrivelse om att genomföra en stor skattereform som gynnade företagande och näringslivets konkurrenskraft och lekte istället med tanken om en ”miljonärsskatt”. Samtidigt lanserade hennes regering en utredning om att skapa ett register över alla svenskars tillgångar och skulder, som fortfarande hänger över den nuvarande regeringen.
Utredningen tillkom för att kompensera för att Sverige sedan 2007 saknar den sortens detaljerad data. Den hade samlats in i samband med att personer som betalade förmögenhetsskatt fick sin ekonomi genomlyst. Nu håller finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) öppet för att återinföra en närgången datainsamling, och det finns en oro för att förmögenhetsskatten därmed också står för dörren.
Det är lätt att se framför sig, och man behöver faktiskt inte ens fantisera. Debattörer på vänsterkanten betraktar registret som vägen framåt för att kunna införa en skatt vars enda syfte är att minska rika personers besparingar.
Men, steg ett är registret, som i sig är en dålig idé. De senaste åren har vi fått se flera olika register läcka. Det har handlat om Transportstyrelsens katastrofläcka 2017 som sannolikt röjde identiteten på flera mycket hemliga personer, det handlar om Folkhälsomyndighetens register över Covid-vaccinerade barn där åtal för intrånget väcktes i mars och det handlar om register som är såpass öppna att det är belagt att de leder till brott. Fordonsregistret används regelbundet av kriminella som letar efter lämpliga måltavlor.
Den svenska öppenheten och förkärleken för statistik är en sårbarhet, särskilt i en tid då den digitala utvecklingen befinner sig i ett kreativt skede. Vi har ännu inte överblick över hur AI kan komma att användas för informationsinhämtning.
I veckan som gick beskrev den internationella finanstidningen Financial Times hur den svenska börsen blivit en av Europas mest välskötta, långt mer intressant än större länders. Det är ett framgångskapitel som påbörjades långt tidigare än 2007, men som i dag gör att pengar stannar i landet.
En annan berättelse i sammanhanget är den om det småländska näringslivet. Ägare med tydliga visioner och förankring i bygden har lyckats skapa stora värden. Deras initiativ och närvaro behövs för att hålla initiativet i länets företagande och ge nya projekt något att stå på. Men för att personerna och pengarna skall stanna måste säkerhetssituationen vara rimlig.
Det är redan svårare att vara anonym i Kronoberg än i Stockholm eller London. Ett avancerat register över medborgarnas tillgångar blir ytterligare ett som kan läcka och göra det svårare att bo kvar i den miljö man trivs i och vill vara en del av. Skulle det dessutom ge bränsle åt en opinion för tillväxthämmande förmögenhetsskatter vore det ett bakslag för den politiska debatten.
