Inte som Herrskap och tjänstefolk

Begreppet tjänstefolk har onekligen fått en negativ klang i det moderna språket. Det luktar omodernt och för tankarna till översitteri och undergivenhet. Därför blev det ett visst ståhej när Ali Esbati (V) använde det i en TV-debatt om arbetsmarknadspolitik.

Vad han beskrev som tjänstefolk var personer som jobbar inom RUT-branschen. Centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl som deltog i debatten blev arg och försökte få Esbati att ta tillbaka uttrycket, dock utan resultat.

Den som tror att moderna RUT-tjänster har någon större likhet med tjänstefolk i någon äldre bemärkelse har nog missat att samhället har förändrats. Industrisamhällets intåg gjorde slut på tjänstefolkssamhället i början av 1900-talet. Men nu ersätts industrisamhället av ett nytt tjänstesamhälle där ekonomin växer av att vi utbyter mer tjänster med varandra. Det är dock inte detsamma som att 1800-talet kommer åter. Den här gången är det inte de rika som städslar legohjon för att ingå i det egna hushållet, och betalar med mat, husrum och fickpengar.

En undersökning som beställts av Centerpartiet visar att de största grupperna som använder RUT-tjänster är pensionärer och flerbarnsfamiljer. 70 procent av användarna tjänar mindre än 32 000 kronor i månaden. Användningen ökar över hela landet, även i glesbygd och i politiskt röda kommuner.

De som arbetar med tjänsterna får betalt, betalar skatt och bidrar till den gemensamma välfärden. Skattereduktionen behövs för att stimulera fram en naturlig marknad för tjänsterna. Under lång tid var det en svart sektor och RUT-avdragen har varit dubbelt viktiga. De har både skapat jobb och gjort svarta jobb vita. Konjunkturinstitutet beräknade att det behövdes minst 10 000 RUT-jobb om reformen skulle betala sig. Nu ligger siffran på fler än 17 000.

Att den största gruppen RUT-användare är 65+ är talande. I ett samhälle där demografin ger att en tredjedel av befolkningen är i pensionsåldern måste det uppstå ett företagande kring hushållsnära tjänster.

Alternativet till RUT är inte ett samhälle utan den typen av tjänster. Det är ett samhälle där bara de allra rikaste har råd att få hjälp i hemmet, och där de som arbetar ofta tvingas ta svarta jobb. Det blir lite som på 80-talet och dit vill vi inte tillbaka.

Ali Esbati och hans parti är förstås tillåtna att ha vilka åsikter om hushållsnära jobb de vill. Det är ett fritt land. Men V är också det enda riksdagsparti som helt vill avskaffa avdragen.

Mathias Bred