Integrationen kräver tydligen rasism
En gammal princip som tidigare hjälpt många att förstå sina medmänniskor och sin omvärld var att bedöma människors gärningar istället för ord. Talförmågan är nära kopplad till tankeverksamheten och därmed till saker som strategi och taktik. Det som sägs kan lätt anpassas för att göra ett önskat intryck eller nå ett särskilt mål. Men det är mycket svårare för människor att leva och göra på ett sätt som inte stämmer med deras karaktär.
I dagens politik har man dock gått bortom detta. Partiet på vänsterkanten som jagar efter sverigedemokratiska väljare, eller bara vill att LO-medlemmar skall sluta gå till SD, vill att man istället skall bedöma människor utifrån identitet. För då är det nämligen godtagbart att göra samma sak som Sverigedemokraterna, man har ju sin identitet som god i behåll.
Mindre än en vecka efter att integrationsminister Anders Ygeman uttryckte att han vill se till att det inte skall bo mer än trettio procent människor med utomnordisk bakgrund i ett enskilt bostadsområde besökte han Tingsryd för att se hur besöksnäringen fungerar som insteg i samhället för nyanlända. Statsminister Magdalena Andersson har meddelat att hon delar Ygemans syn på saken, och därmed får den danska vägen sägas ligga öppen. Den som går ut på att riva bostadsområden för att få folk att flytta.
Faran, som för utomstående är uppenbar, är förstås att Socialdemokraterna kan komma att gå hur långt som helst i denna riktning. I och med att de menar att identiteten och inte sakpolitiken är det viktiga ställs vi inför ett parti som dels kommit fram till att människor skall begränsas utifrån etnicitet och dels har övertygelsen att man är genomgoda och därmed höjd över kritik. Det är genuint skrämmande eftersom en sådan kraft inte låter sig talas till rätta.
Det är nämligen en avgörande principiell skillnad mellan lagstiftning som syftar till att minska antalet asylsökande och att flytta runt människor utifrån etnicitet: det första utgår från medborgarskapet, det andra utifrån etnisk bakgrund. Politiker ger sig ut på mycket tunn is om de börjar begränsa medborgares möjligheter beroende på deras kultur.
Men än så länge är detta bara ord, och dessutom i en valrörelse. Socialdemokraterna har haft makten att genomföra sin politik i åtta år och har inte ens sett till att begränsa invandringen tillräckligt för att ge integrationsinsatserna chans att verka. Ser man till ministrarnas handlingar är det alltså föga troligt att detta utspel är mer än just ett försök att stoppa blödningen till Sverigedemokraterna.
Det är kanske listigt, men också avslöjande. Socialdemokraternas makthunger kan driva partiet till nästan vad som helst. Frågan är vad som är värst: att partiet lockar med etnisk diskriminering av medborgare i en valrörelse eller att partiet faktiskt har kapacitet att genomföra politiken. I de egna ögonen är det ju för allas bästa.
