Integrationen tål inte särbehandling

I veckan avslöjades att Skolinspektionen godtar att elever delas upp efter kön i undervisningen. Detta sedan Al-Azharskolan i Stockholm granskats för att man har separata grupper för pojkar och flickor i skolidrotten från första klass till nionde. Skolinspektionen godtog rektorns förklaring att eleverna själva, och särskilt flickorna, uppskattar att dela på klasserna. Enligt rektorn skulle gemensam skolidrott leda till hög och regelbunden frånvaro.

Innan hon avgick varslade Aida Hadzialic (s), gymnasie- och kunskapslyftsminister, för att religiösa friskolor skulle kunna komma att förbjudas. Politiker har i det här fallet varit snabba med att fördöma Skolinspektionens beslut. Utbildningsminister Gustav Fridolin (mp) lovar att se vad han kan göra för att säkerställa att värdegrunden förmedlas på ett mer genomgripande sätt. Även företrädare för de borgerliga partierna har markerat att Skolinspektionens inställning är oacceptabel.

Skolans kvinnliga idrottslärare vittnar om att flickorna känner sig mer bekväma utan pojkarna och att flera flickor väljer praktiska, och därmed mindre täckande, kläder för gymnastiklektionerna. "Vissa av våra flickor vill kunna ta av sig sjalen och ha shorts och t-shirt på lektionen. Det skulle vara svårt om det fanns jämnåriga pojkar eller en manlig lärare där".

Skolinspektionens klartecken till skolan underminerar bärande punkter i integrationsarbetet. Förklaringen att pojkarna och flickorna får göra samma saker på gympalektionerna, bara inte tillsammans, duger inte. Barnen på skolan, eller rättare sagt deras föräldrar, lär sig att man inte behöver ta seden dit man kommer. Skolan lär sig att det svenska samhället och myndigheter är beredda att särbehandla vissa grupper för att slippa hantera etiska dilemman.

Detta är receptet för att skapa splittring och utanförskap. För den som arbetar för och tror på ett Sverige som håller ihop är detta ett allvarligt bakslag. Integrationsarbete är en svår sak att handskas med på det politiska planet men är likväl ett måste.

Två länder som har präglats av liknande problematik är republikerna Frankrike och USA. Det är multikulturella länder som rymmer stora kulturella variationer. Så sent som förra veckan förfasades det politiska Sverige över att fransk polis beivrar landets nya burkiniförbud, regler som förbjuder heltäckande slöja på offentliga stränder. Det amerikanska samhället kännetecknas av en pompös patriotism som möts med kompakt oförståelse i Sverige.

Frankrike och USA är länder som försökt hantera kulturella spänningar genom att enas kring gemensamma spelregler. Ibland blir dessa spelregler otympliga och svårtolkade för utomstående. De är dock en konsekvens av försök att skapa samhällen där så få som möjligt särbehandlas trots ett stort antal särarter. Även i Sverige måste vi acceptera att gemensamma regler kan göra ont att upprätthålla när gemenskapsgrunden inte är självklar.