Ja, huvudlöst av Jimmie Åkesson

”Ammunition är väldigt dyrt. Man spränger iväg miljarder varje vecka och ändå är det väldigt svårt att mäta sig med den styrka Ryssland har”, hör till visdomskornen. Och att det vore bättre om stödet formaliserades i en egen budgetpost så att avvägningar blir tydliga, som man gjort i Danmark.

I teorin finns det förstås en övre gräns. Vi kan inte ge Ukraina allt vi har så pass att vi svälter ihjäl. Vid någon punkt är det faktiskt stopp; en övre gräns. Men politisk debatt är inte i närheten av att vara så generös att Åkesson kan räkna med att bli tolkad på det sättet. Att sitta och resonera i sådana termer är förbluffande naivt.

Åkesson har nu (förstås) fått höra av partiledare och andra att han ”går Putins ärenden”, att han är ”en nyttig idiot”, ”landsförrädare”, att det är ”farligt för Sverige” och att statsministern måste ”ta avstånd”. Det är både orättvist och rättvist. Ingen av hans rödgröna kritiker har förstås någon som helst tanke på att förklara för väljarna vilka delar av välfärden som de först tänker amputera om Ukraina bedöms behöva hundratals miljarder. Även om det är det ett gränslöst stöd till Ukraina innebär. Ändå har de rätt i att hans uttalande är huvudlöst.

Internationell politik är nämligen till stor del ett signalsystem. Även om det inte var avsikten sänder Åkesson signalen till Ryssland att Sveriges näst största parti vill ta ett steg tillbaka från Ukrainastödet. Det spelar ingen roll om han var på humör att resonera i termer av praktikaliteter i stället för slagord. Slagorden är i det här fallet substantiell politik i det att de demonstrerar svensk beslutsamhet.

Dessutom är Åkessons förslag inte ens särskilt smart. Att skapa en budgetpost för stödet är förstås praktiskt för att det skapar överskådlighet och förutsebarhet, men det är också problemet. Även Kreml kan göra framtida beräkningar utifrån en dansk ordning. En av poängerna med att västländer skickar stödpaket oregelbundet och utanför ramen för normala processer är att Ryssland aldrig riktigt vet vad det har att vänta sig och därför inte kan anpassa sin planering. Det är inte en ekonomisk fördel för givarländerna men en strategisk poäng eftersom motståndaren tvingas leva i ständig osäkerhet.

Här och just nu, är det viktigare att Ryssland har problem än att Sverige har seminarieövningar kring Ukrainastödet.